Gud respekterar inte fria viljan?

Du ställer en intressant fråga som tar avstamp i Gamla testamentet. Hur kan allt hänga ihop? Gamla testamentet är den stora berättelsen som till vissa delar klart har en historisk grund samtidigt som berättelserna väver in tankar och spekulationer varför saker och ting sker. Min uppfattning är att GT inte skall läsas som en historiebok som kronologiskt beskriver ett historiskt skeende. Det finns olika typer av texter i GT och genom analys av deras form öppnar sig också innehållet och tanken. Det finns t.ex. historiska texter, berättelser, poesi , lagtexter och profetiska texter. Bildspråket i Gamla testamentet hör till den semitiska världen och det är ingen självklarhet att den världen öppnar sig för oss i västvärlden. Alldeles kort kan jag konstatera att berättelsen om att hela världen skulle ha varit vattentäckt bör väl i det närmaste ses som symboliskt. Berättelsen handlar om människan kamp mellan gott och ont, hennes längtan efter rättvisa. Berättelsen om Noa och arken bör mera ses som en sådan berättelse än som en beskrivning som punkt för punkt redogör för ett historiskt skeende. Det märgstarka bildspråket utesluter trots det inte en historisk bakgrund och det är klokt och fint att använda sig av förnuft och vunnen förmåga när vi läser bibeln. Bibelns budskap faller inte på motsättningar.

Genom hela GT går kämpar människan med frågan om Gud sänder det onda och på vems sida står han egentligen. Hit hör de textanvisningar du gör i din fråga.

Detta rimmar väldigt illa med den kristna uppfattningen om att Gud är kärlek. Utan att förklara bort frågeställningen bör man dock konstatera att Gamla testamentets värld är inte den samma som Nya testamentets värld.

Gamla testamentet hör till kanon, vilket betyder att texterna i sin olikhet på något sätt beskriver hur gudsbilden uppfattats under olika tider. Utan det historiska perspektivet Gamla testamentet ger skulle Nya testamentet vara lösryckt i sitt sammanhang.

Till slut några ord om den fria viljan. Jag har tidigare besvarat frågan inom ramen för Fråga prästen. Här kommer svaret:

Hur skulle det vara om vi inte hade en fri vilja? Hur skulle vårt liv gestalta sig då? Spontant tänker jag att vi inte kunde välja den minsta lilla sak utan skulle vara styrda av någon annans subjektiva vilja. Vi skulle fungera som robotar som gör vad ägaren befaller. Ett sådant liv vore inte mänskligt. Antingen har man en fri vilja eller så är man bunden av någon annan. Att människans alla önskningar eller all längtan inte kan helt och hållet förverkligas har inte med vilja att göra utan även andra omständigheter spelar in och påverkar det som sker.

Den fria viljan är ett uttryck för kärlek. Kärlek bygger alltid på fri vilja. En otvungen och fri vilja att älska och göra gott och bygga ett liv tillsammans med någon annan. Kärlek kan aldrig köpas på riktigt, eller tvingas fram under hot. Kärlek kan inte programmeras eftersom den är en dynamisk kraft som lever i den fortsatta skapelsen. Gud är kärlek och skapelsen var god. Därför fanns det från första början inlagt i skapelsen en fri vilja som i bästa fall ger goda innovationer och för livet framåt men samtidigt i den andra vågskålen hot om destruktiva handlingar och livsmönster. Skapelsen var inte färdig på en gång. Dess utveckling fortsätter. I denna process är kärlek, förlåtelse och ansvar viktiga begrepp. Dessa bygger på fri vilja.

Eftersom Gud enligt bibeln är kärlek och vill visa människorna till ett gott liv och att njuta av det goda skapelsen ger, är den fria viljan en förutsättning för detta. Utan fri vilja är livet inget liv utan ett tillstånd av låst och hermetiskt slutet vakuum. Huruvida detta är ett misstag, med fri vilja, bör var och en själv avgöra, men utan fri vilja kan man inte ens reflektera över en sådan fråga.

Sammanfattningsvis: livet och skapelsen är en gåva att förvalta och kärleken och förlåtelsen vår möjlighet att utvecklas till dem vi var tänkta att bli.

Mvh

Anders Lindström