Är det en synd att vara homosexuell?

Hej och tack för din fråga!

Nej, jag ser inte att det är en synd att vara homosexuell, och därför ser jag heller inte varför Gud skulle behöva bota dig från att vara det. "Ingenting är omöjligt för Gud", enligt Bibeln (Luk 1:37, Luk 18:27, Jer. 32:27) och i ett av Bibelns brev står det såhär:

 ”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” Fil.4:6

Vi får alltså be till Gud om allt vi har på hjärtat. Men är din sexuella läggning något du kan eller borde bli botad ifrån? Jag tror inte det.

Men jag förstår din fråga, eftersom kristna - också inom den kyrka jag är en del av - tänker olika i denhär frågan. Det har sin grund i att Bibeln på ett tiotal ställen förbjuder män att ligga med varann (1Mos.18:22 och 20:13, 1 Kor 6:9, 1 Tim.1:10). Om man då har en tro som bygger på att Bibeln ord för ord är Guds tidslösa tilltal till människan - och inte alls påverkat av den tid och det sammanhang den kommit till i - får man problem med att acceptera homosexualitet.

Jag läser Bibeln så att den både innehåller sådant som är evigt och sådant som är bundet till sammanhanget (bl.a. synen på barn, kvinnor, homosexuella, slavar, sjuka och handikappade). För att se skillnad på vad som är vad i Bibeln behöver vi både Guds ledning och bibelkunskap. Mig hjälper det att försöka läsa Bibeln utifrån vad Jesus undervisade: att hela lagen kan sammanfattas i uppmaningen att älska Gud, älska andra människor och älska oss själva. (Matt.22:37-40). Också Paulus skriver att vår kunskap är begränsad, men att kärleken aldrig upphör (1Kor.13).

Därför, tycker jag, ska vi inte stirra oss blinda på de några bibelord som förbjuder sex mellan män. Av allt att döma har de bibelorden snarare att göra med att det ansågs onaturligt och att man var rädd att det skulle födas färre barn, än en kärleksfull relation mellan människor av samma kön. Paulus uppmuntrar oss att bedöma själva vad som passar sig (1 Kor. 10:15, 11:13), han skriver att allt är tillåtet, men ingenting får ta makten över oss (1Kor. 6:12), och att vi alla är ett Kristus, inte längre män eller kvinnor (Gal. 3:28, Kol. 3:11).

Biskopen för det finlandssvenska stiftet (Borgå stift) Björn Vikström, skriver i sin bok "Mer än ord" (2014) såhär:

Slaveriet har avskaffats, rasdiskrimineringen har förbjudits, jämlikheten mellan könen har utvecklats. I alla dessa frågor har förändringarna mött på motstånd: kulturella sedvänjor, fasthållandet vid privilegier och rädsla för att förändring leder till total moralisk relativism har bromsat utvecklingen. Ännu i dag finns det många kyrkosamfund som verkar i kulturer i världen där ett synligt förverkligande av denna jämlikhet i Kristus tycks vara långt borta. Men är tiden nu mogen i vår kyrka för att också de homosexuella ska få upprättelse och samma hemortsrätt som andra? Jag anser det.

Att bli du med sin sexualitet är en stor grej, vilken läggning man än har. Men det blir förstås en betydligt tyngre fråga, om man upplever att det sammanhang man lever i ser ner på den läggning man har. Nu vet jag inte hur du upplever det, men det skulle kanske göra dig gott att få prata med någon om det här. Jag tror att föreningen Regnbågsankan kan hjälpa dig. Föreningen har bl.a. ungdomsgrupper för hbtiq-personer runtom i Svenskfinland.

Din fråga fick mig också att tänka på den här berättelsen. Se också min kollega Saras svar på en liknande fråga.

Allt gott!

önskar Mia