Begravning
Henrik frågar:
Ber Lutheraner för den döde på en begravning eller är den mest till för de sörjande?
Inom Katolska Kyrkan kan man höra den gregorianska Requiem. Den sjunger man väl aldrig i Lutherska kyrkorna då man där ej tror att man skall be för den döde? Jag vet att Anglikanerna på 1600-talet sade att man inte kan hjälpa den döde genom bön.
Linus Stråhlman svarar:
Hej Henrik och tack för din fråga!
Vi tänker att jordfästningen mest är till för de anhöriga; ett tillfälle för farväl. I vår kyrka är det inget sakrament. Vi tänker att Jesus har gjort allt på korset och genom uppståndelsen. Genom dopet får vi ta del av denna nåd. I jordfästningen försäkrar eller bekräftar vi på sätt och vis detta löfte.
Allsmäktige Gud, käre himmelske Fader. Genom din Sons lidande och segerrika uppståndelse har du öppnat vägen till det eviga livet. Hjälp oss att frimodigt söka tröst hos honom. Vi prisar dig redan nu och ska en gång få prisa dig i din härlighet. Hör oss för vår Herres Jesu Kristi skull, han som med dig och den heliga Anden lever och regerar i evighet. Amen. (Bön 1, ur handbokens moment 6 i jordfästningsformuläret)
Formuleringarna i de böner som finns i handbokens formulär kan ändå påminna eller likna sådant som är bekant från t.ex. den katolska kyrkan. T.ex. innehåller några av bönerna: "Vi anförtror NN i din vård. / Skänk NN den eviga friden... / I dina händer lämna vi vår borgångna kära NN." Så på ett sätt är det böner för den döde, men mer utifrån ett själavårdande perspektiv. Den döda har övergått från denna världen till Gud. Någon själamässa eller requiem har vi inte i handboken. Däremot kan musik som egentligen hör hemma i en själamässa spelas vid en jordfästning.
Hoppas detta svarar på din fråga!
/Linus
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
Skriv kommentar
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer