Bön/bibeltext mot grubblerier/osäkerhet

Hej! Undrar om jag skulle kunna få en spirituell hjälp på hur man slutar att ta åt sig så himla mycket /grubblar på vad folk (läs ett par åsiktsstarka vänner) säger? Vi är alla olika som människor och olika personlighetsyper och jag är nog mer mjuk och inkännande människa i mitt sätt. Har ett par väninnor där jag har så lätt att övertolka och gå o...
Visa hela frågan och svaret

Jenny frågar:

Hej!
Undrar om jag skulle kunna få en spirituell hjälp på hur man slutar att ta åt sig så himla mycket /grubblar på vad folk (läs ett par åsiktsstarka vänner) säger? Vi är alla olika som människor och olika personlighetsyper och jag är nog mer mjuk och inkännande människa i mitt sätt. Har ett par väninnor där jag har så lätt att övertolka och gå och grubbla / ta åt mig av något de har sagt. Vet att dessa vänner tycker om mig jättemycket och allt sånt, så inte där problemet ligger. De är bara sådär rättfram och åsiktsstarka ibland. De har nog själva släppt det dom sagt sekunden efter. Medan jag själv kan ta väldigt mycket åt mig och rentav bli ledsen. Jag kan även ligga och tänka på kvällarna vad vissa ska säga om jag ska berätta något som har hänt osv. Överlag skulle jag vilja lära mig att inte låta en lite negativ fråga eller åsikt -åtminstone som jag tolkar det- dra ner min glädje när 10 andra personer (nära och kära) är enkom superpositiva och stöttande. Vet att jag även gick och var väldigt osäker och undrade över om min svärmor verkligen tyckte om mig och så innan jag lärde känna dom ordentligt och tillslut kunde vara avslappnad och trygg i att de verkligen gillade mig. Finns det någon bön eller bibeltext mot "grubblerier" och den här sortens osäkerhet? Människan ska ju ändå glädja sig, eller hur?
Varma hälsningar

Claus Ståhlberg svarar:

Hej

Ursäkta sent svar.

Att oroa sig är ju att lida två gånger. Att oroa sig mindre är lättare sagt än gjort, men enligt dig själv så verkar din oro egentligen sakna grund. Du verkar fundera och grubbla och sedan visar det sig att du kanske inte skulle ha behövt fundera något extra på saken. En orsak varför vi ibland grubblar över saker är så att vi kanske kan göra något bättre nästa gång. Men för mycket oroande blir bara till ett onödigt lidande.

Du kan försöka komma på vari din osäkerhet ligger eller diskutera saken med dina väninnor. Eller diskutera med en utomstående. I kyrkan har vi både präster och diakoner som du kan bolla med om det skulle kännas bättre.

För många av oss är frågan "duger jag" den som ger oss mest osäkerhet. Duger gör vi för att Gud har skapat oss och vill att vi skall finnas. Dina väninnor är ju inte dina vänner p.g.a. ditt grubblande utan av andra orsaker.

Det finns många texter om saker som berör osäkerhet och grubblande. Vi kan gå tillbaka till skapelseberättelsen och se att vi, du, jag, alla är skapade i Guds avbild. Eller Rom 8:38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.

Som bön så är kanske sinnesrobönen ett bra exempel:

Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Hjälp mig att leva en dag i taget, att glädjas åt ett ögonblick i sänder och att acceptera motgångar som en väg till frid. Amen

Men fransiskusbönen kanske även kan ge styrka:

Herre, gör mig till ett redskap för din frid. Där hatet härskar - låt mig sprida kärlek! Förlåtelse där orätt har begåtts, och enighet där splittring råder. Där villfarelse finns - låt mig få bringa sanning. Tro där tvivlet härskar och förtröstan där förtvivlan råder. Låt mig bringa ljus i mörkret och glädje i bedrövelsen. Min Gud och Mästare Lär mig sträva efter att trösta hellre än att bli tröstad, att förstå hellre än att bli förstådd, att älska hellre än att bli älskad. Ty det är genom att ge som vi får, det är genom att glömma oss själva som vi finner oss själva, det är genom att förlåta som vi själva får förlåtelse, och det är genom att dö som vi föds på nytt till evigt liv. Amen

Hoppas detta har lite svarat eller hjälpt dig. Ställ gärna fler frågor.

Och du har rätt, det finns mycket att glädja sig åt i livet, bara vi kommer ihåg att tänka på det och inte på annat.

Med vänliga hälsningar,

Claus

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Mollom CAPTCHA

RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer

Dölj

Tillbaka till Frågor och svar