Dop
Mamma frågar:
Hej, både jag och min man har gått ur svenska kyrkan, av olika anledningar. Min man vill ändå att våra barn ska döpas i kyrkan. Den stora tjejen döptes för ca 3 år sedan och den lilla är planerad att döpas inom kort. Jag har verkligen tänkt mycket på detta och känner ändå att det känns rätt. Jag ser det som att det ökar chanserna att dom lär sig om kristendomen, skaffar sig en tro eller åtminstone stannar i kyrkan för att bidra till att upprätthålla det fina arbete som kyrkan gör. Jag tänker att det är troligare att dom stannar i kyrkan än en dag väljer att gå med. Själv ser jag mig själv som "kulturellt" kristen men absolut inte religiöst och det är därför jag valt att gå ur. Jag är obekväm med att vara i kyrkan och ser egentligen inte fram emot själva ceremonin i kyrkan men har bestämt mig för att jag vill det och gör det för min dotters skull. Jag har även läst på om att man får döpa barnen även om inte föräldrarna är medlemmar och att det mer är mellan barnet och Gud. Därför var jag inte alls beredd på den långa och påstidiga diskussionen om just detta på dopsamtalet. Prästen sa bland annat att jag var osolidarisk som inte stöttade svenska kyrkans arbete och att ett medlemsskap i svenska kyrkan inte handlade om tro. Jag sa att för mig är det precis det det gör, hade jag trott/inte trott lite halvhjärtat hade jag kunnat vara med för den goda sakens skull. Men för mig är det verkligen ett religiöst ställningstagande som går precis emot det jag känner och därför kan jag inte gå med. Att gå med är så emot mina känslor att det kommer jag inte göra ens för mina barn. Jag tänker att svenska kyrkan tappat mig och min man men borde ändå kunna uppskatta att vi försöker uppmuntra våra barn till att vara med. Om jag var obekväm innan för ceremonin så var det ingenting mot vad jag känner nu. Jag undrar nu vad er syn är på detta, gör vi fel som döper vår dotter utan att vi är med i kyrkan?
Prästen svarar:
Hej
Tack för din fråga som tar upp ett väsentligt problem. Jag känne rinte till hur det är i svenska kyrkan, men i den evangelisk lutherska kyrkan i Finland, där jag är präst, gäller det att någon av föräldrarna, samt alla faddrar skall tillhöra kyrkan. I vårt dfall, så handlar det om att föräldrar och faddrar åläggs ansvara för barnets kristna fostran. Det är ett ansvar man inte riktigt kan ge åt en person som inte tillhör kyrkan.
Jag vet inte om du upplevde prästen ni samtalade med som moraliserande. Det finns inte någon orsak att moralisera. Det handlar kanske mera om konsekvens, som jags er det. Om man upplver kyrkan som någon man inte känner samhörighet till, varför vill man att barnen skall tillhöra den? Jag kan förstå att det finns orsak att tänka att kyrkan inte uppfyller de kriterier man ställer på ett samfund som man vill höra till. Kyrkan har mång brister och fel, därför att den består av människor med många brister och fel.
Men kanske det finns något annat kristet samfund där du känner större samhörighet. Dit dina barn kunde höra genom dopet.
Jag tror att det här är en fråga som det lönar sig att fudnera kring. Vad du väntar dig och vad du vill att dina barn skall ha för fostran. JAg delar gärna i det samtalet, fast mitt perspetiv är från kyrkan här i Finland.
Mvh
Ben Thilman
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
Skriv kommentar
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer