Eldens symbolik

Besvarad: 07.09.2016
Hej, jag undrar lite om eldens symbolik i kristendomen. Å ena sidan verkar det vara en tydlig referens till Gud, Jesus, den heliga anden, å andra sidan en symbol för Guds vrede. Det är den här dualismen jag inte förstår, närmare bestämt i referenser till helvetet, som ofta illustreras med en brinnande miljö och referenser till att man kommer brinn...
Visa hela frågan och svaret

Anatol frågar:

Hej,

jag undrar lite om eldens symbolik i kristendomen. Å ena sidan verkar det vara en tydlig referens till Gud, Jesus, den heliga anden, å andra sidan en symbol för Guds vrede. Det är den här dualismen jag inte förstår, närmare bestämt i referenser till helvetet, som ofta illustreras med en brinnande miljö och referenser till att man kommer brinna, bli renad i eld osv samt div eldhav. Om Gud är god, och symboliseras av eld - borde inte helvetet då vara eldens motsats - typ vatten? Eller är det så att Gud själv har skapat helvetet, med det enda medlet han själv förfogar över - och att elden bara bränner dem som är "syndare" - men att den blir något gott och "renande" (eg inre eld) för dem som är trogna undersåtar osv?

Tacksam för svar!
Vänligen,
Anatol Wyss

Anders Lindström svarar:

AndersLindstrom3

En intressant fråga du ställe. Elden har inte en av de centrala rollerna i bibelns symbolvärld. Den uppträder då och då, första gången när Gud uppenbarar sig i den brinnande busken. Senare i GT är elden ihopkopplad med offer och krigshandlingar av olika slag. Det äger sin riktighet i att Gud i GT stundom kopplas ihop med hämnd och bestraffning där bland annat elden utgör en förödande kraft. När man närmar sig slutet på GT och kommer till GT:s apokryfer ökar denna tematik.

Många av beskrivningarna i GT är produkter och reflektioner för sin tid. Men lästa mot NT:s bakgrund framträder de i en annan dager och beskriver mänskans vånda att hantera våld och hat. NT ger det rätta framtidsperspektivet och NT kan förstås fördjupat genom kunskap om GT.

När man kommer till NT är det som att ta ett steg tillbaka förbi ”hämndens Gud” och till den Gud som uppenbarar sig i godhet. Genom pingstundret och den helige Andes utgjutande ser vi en koppling till Guds uppenbarelse i den brinnande busken. Gud uppenbarar sig i ett av naturens element i människans tid och på jorden.

Elden är en naturlig kraft. Gud uppenbarar sig i det som finns, i det som är.

Elden är också en förödande kraft om den slipper fri och lös kan den förstöra och förgöra. Av den orsaken återkommer elden i apokalyptiska hotbeskrivningar av framtiden. Eldens koppling till helvete hör ihop med uppfattningen om hur grym elden kunde vara. Dessa texter behandlar ofta de kristnas vånda att vara förföljda och utsatta för sin tros skull.

Elden är inte Gud och inte en symbol för Gud, snarare ett sätt att beskriva att Gud är en del av den naturliga skapelsen. På likadant sätt används symbolen vind och storm.

På samma sätt som elden är en livgivande kraft är den också förödande. Livet är både gott och ont. I denna dualism kommer Gud till oss genom att bli människa i Jesus Kristus. Han förenar allt i sitt liv och segrar genom godhet över ondskan, manifesterar kärleken så att den övervinner hat och död. Det är genom att bekämpa det förödande genom förlåtelse och befrielse i Jesus Kristus som Gud ger mänskan sin kraft och livets gåva att övervinna det onda genom det goda. Den kristna trons uppfattning är att Gud delar allt med mänskan, det lätta och det svåra, det goda och det onda. Ingenting är främmande för Gud därför finns det hopp i i vår dualistiska tillvaro.

Hälsar vänligen

Anders Lindström

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer

Dölj

Tillbaka till Frågor och svar