En pragmatikers syn på en kristen trossata
En "liten"människa frågar:
Jag har inte fördjupat mig särskilt mycket i bibeln och vad den berättar. Inte stort mer än gemene man. Jag vill därmed inte påstå att jag är ateist, men jag är en tvivlare i bibliska frågor och kritisk till mycket av vad där står. Jag kan till exempel inte förlika mig med den ”trossats” inom kristenheten, som säger att ”människan är skapad till Guds avbild”. Här har bibeln, en gång för alla, satt normen för hur vi människor skall vara. För alla föreställer vi oss, särskilt de som anser sig vara religiösa, att Gud är en alltigenom perfekt varelse; högrest, stilig, vacker att skåda, begåvad, intelligent, ja allt vad ni vill. Denna alltigenom fullkomliga gestalt skall vi människor alltså vara en avbild av. Hur går det då för alla dem, jag själv inkluderad, som inte är skapade så, som är alla dessa attributs antipod? Jo, vi känner oss ofta misslyckade, förkastade, värdelösa. Betecknande nog har de människor som sårat mig mest på denna min jordevandring nästan alla varit öppet religiösa. De såg aldrig mig i något avseende som ”Guds avbild”.
Martin Fagerudd svarar:
Tack för din fina fråga!
Vad betyder det att vara Guds avbild? Så som du beskriver det så är det inte en liten sak. Jag håller med. Att vara Guds avbild, sådan som han är. Det kan vi inte uppnå. Det håller jag också med om. Ingen är perfekt. Vad menar Gud med att vi skall vara hans avbild?
När Gud skapar så tittar han på det han skapat liksom en konstnär ser på sitt verk, när denne är som mest nöjd med det och konstaterar Det är bra. Så här ser Gud på allt som han skapat. När Gud skapar människan säger han: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”
Det är ganska tydligt att Gud skapar människan för att ta hand om allt som hans skapat. Vi kan se jorden som Guds trädgård och människan skall ta hand om den. Vi kan konstatera att vi inte har lyckats särskilt bra i den uppgiften.
Det finns också en annan synvinkel på att vara Guds avbild. Det vad Gud skapat värderar han det inte på axeln perfekt-imperfekt. Gud har inte skapat en perfekt värld.
När han ser på allt han gjort konstaterar han att det är gott. Han har skapat allt som han värderar på axeln gott-ont. Gud skapade världen god. Därför finns det också utrymme för det som är ont. Så som vi ser av berättelsen om syndafallet i 1 Mos 3 så är också det onda en fråga om en valsituation.
Gud ser att allt som han skapat är gott. Han skapar en värld som återspeglar hans goda väsen. Det vad Gud gör är gott. Därför är den värld han skapat, en värld där kärleken är viktigast. Eftersom hans värld inte är perfekt så finns där inget som är fullkomligt. Men Gud är kärleken. Det har Jesus lärt oss. Han har också lärt oss att kärleken är det viktigaste. Den tar hand om det som är svagt, söndrigt och och som inte klarar sig själv. Därför skapar Gud en värld med tanke på det goda och viljan till att göra gott så som han. Eftersom Gud skapat allt i enlighet med sitt väsen, sin kärlek, så finns det också utrymme för det onda, för hat av människor, mot människor, mot allt han skapat.
Mvh Martin Fagerudd
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
Skriv kommentar
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer