Ett liv utan kunskap om Gud

Paulus hävdar (Romarbrevet 1:18–21) att människorna, trots att de har kunnat ana och förstå något om Gud genom hans skapelse, ändå vänder sig bort från honom. Och som en följd av detta, menar Paulus, lever de inte längre i harmoni med Guds vilja – och därför råkar de ut för konsekvenser.
Men jag tror att Gud i första hand inte bestraffar oss människor. I stället anger Paulus att Gud låter dem gå sin egen väg. Detta uttrycks lite längre ner i Rom 1:24.

Snarare än ett straff är det fråga om en sorts övergivenhet – Gud blir frånvarande när människor konsekvent väljer bort honom. Och när detta händer, går människan vilse och far illa med sig själv och andra, enligt Paulus.
I hela Romarbrevet bygger Paulus sedan vidare på detta och visar att vi alla sitter i samma båt: alla behöver räddning genom Jesus Kristus. Så syftet med de här orden är inte bara att fördöma, utan att visa varför vi behöver nåd. För visst är det ju så att ingen människa är ofelbar i sin tro eller fullkomlig och rättfärdig i sig själv. Alla vi, hur kristna eller icke-kristna vi än tänker oss vara, och inte bara "de där andra" som Paulus avser i kapitel 1, har på något sätt valt bort Gud i sina liv. "Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud." (Rom 3:23)
Även om vi människor valt bort Gud, kan vi bli räddade om vi i vårt hjärta tar emot det som Gud gör genom Jesus. Tron, säger Paulus, är svaret: att ta emot nåden, och inte att själv forma sitt liv så att man tror att det blir perfekt.

Med vänlig hälsning

Juho