Gemensam nattvardskalk
Fia frågar:
Hej,
hurdant har bruket av gemensam nattvardskalk i praktiken varit i Ev. Luth Folkkyrkan från 1900-talets sista årtionden fram tills nu? Tills när använde man i regel endast gemensam kalk? Vad har gjort att man övergått till särkalkar, och när har detta hänt? Har det fattats något beslut eller kommit några rekommendationer, och när isåfall. Har övergången gått snabbt? Hur har församlingarna i praktiken gjort? Jag har själv sällan stött på gemensam kalk i de svenskspråkiga församlingar jag rört mig i de senaste dryga årtiondet. Har det funnits skillnader i frekvens på finskt- och svenskspråkigt håll? Om det finns någon webbsida som berättar mer om detta tar jag gärna emot länk, men har inte själv lyckats hitta något svar på frågan.
Prästen svarar:
Hej Fia,
Vilka fina frågor, utmanande. Tyvärr har jag nog inte någon källhänvisning utan återger berättelser, erfarenheter som jag har hört.
I början av 1900-talet börajde man diskutera hälsoproblem kring gemensam kalk och småningom kom särkalkar in i bilden. Användningen av särkalkar slog igenom (tror jag) på 1950-talet och i början av 1960-talet men många använde sär/gemensamkalk parallelt i många år.
Man började alltså använda särkalk med hänvisning till önskan om minska smittspridning. Målet är att skydda dem som har sämre motståndskraft. Användningen motiverades inte teologiskt utan mer medicinskt. Vissa motiverar teologiskt emot användningen av särkalk, med hänvisning till Krisit kropp och att vi alla tar del av samma kalk. Man har också menat att alkoholmängden i nattvardsvinet dödar bakterierna som uppstår då vi alla dricker ur en gemensam kalk och därför ansett det onödigt med särkalk.
Vissa församlingar har fått särkalkar som donation av föreningar eller släkter, andra köpt själv.
Jag har ett minne av att jag någongång har hört att idén kring särkalkar kommer från Tyskland. I Sverige är användningen av särkalkar lika vanligt som i ev.luth kyrkan i Finland.
Idagens läge är det få församlingar som har gemensam kalk som det normala. Det finns kanske mässor (utomhus, anstalter) där man inte har tillgång till särkalk men då används ofta intinktion (doppar brödet i vinet). Om det är många nattvardsstationer så kan man också ha olika praxis vid de olika stationerna.
Tyvärr kan jag inte ge ett mer utförligt svar än detta.
mvh
Sara Grönqvist
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
Skriv kommentar
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer