Hur berättar man för en nioåring om helvetet?
Olof frågar:
Det är inte så populärt nu för tiden att tro på en verklig plats som kallas helvetet. Några av oss tror dock att det existerar och att Jesus vill hjälpa alla som inte vill dit. Min dotter är nio år och frågade mig om helvetet, men jag kände inte riktigt att hon var redo för att höra allt vad Jesus hade att säga om platsen. Jag valde därför att berätta om den kungliga bröllopsfesten dit de inbjudna av olika anledningar inte ville komma, men att till festen bjöds då alla möjliga som råkade få höra om att få komma. De som först hade tackat nej, fick sedan inte komma in. Men hur berättar jag om vad Jesus i övrigt har beskrivit? Jag kommer nog att få frågan igen.
Ann-Sofi Storbacka svarar:
Hej Olof,
Du som känner din dotter gjorde klokt i att använda liknelsen om bröllopsfesten som svar på din dotters fråga om helvetet. Den för tydligt fram huvudbudskapet i den kristna tron - inbjudan, välkomnandet, erbjudandet, glädjen och det sorgliga i att det finns sådana som inte vill vara med.
Som förälder (eller fostrare i almänhet, lärare, pastor m.m.) är det viktigt att fundera på vad man vill ge vidare. Vad har jag fått, vad har gjort mig gott, vad har tröstat mig, vad har stärkt min tillit? Vad är alltså det goda som du har fått och som du vill ge vidare? Lika viktigt är det att du går igenom det som du har varit med om i kristna sammanhang som du har upplevt att inte har varit uppbyggligt, som eventuellt har varit skrämmande och kanske ångestskapande.
När jag har funderat på vad jag ska svara dig (jag fick förresten din fråga först häromdagen) tänker jag på flera personer jag har träffat som i slutet av sina liv inte har hittat tröst i sin kristna tro utan har varit rädda för att inte bli mottagna av Gud efter döden. Känslan av att inte duga, inte vara värdiga, inte kunna tro på en nådig Gud har hos dem varit oerhört stark. Deras barnatro har inte präglats av tillit, utan av rädsla och ångest. Jag har naturligtvis också träffat människor som i slutet av sina liv har burits av tillit, som det har lyst om trots att det är uppenbart att de är döende.
Tänk alltså på det som stärker din egen och din dotters tillit till Jesus, som tar emot dem som är som barn. Något som har hjälpt mig med de svåra bibeltexterna om Guds vrede är att tänka på Gud som en älskande förälder som blir förtvivlad och arg när han ser att barnen gör illa och far illa. Vad tänker du om att likna Gud vid en pappa till en tonåring som har blivit ertappad med att ha använt knark? Pappan blir utom sig av oro och ilska och hotar med att vrida nacken av sitt barn, husarrest de närmaste åren, konfiskera telefonen.... för att han älskar sitt barn och inte vill att tonåringen skall fara illa. Vilken är grundtonen i den förkunnelse som du har hört om helvetet - kärleken bakom vreden eller ett hot som understöder rädsla och ångest?
Du har rätt i att alla kristna inte tänker att helvetet är en konkret plats. Men upplevelsen av att var utstött, förkastad och fördömd är högst verklig. Redan den beskrivningen av helvetet är tillräckligt skrämmande, utan beskrivningar av eld och svavel.
Fokusera alltså på det goda du har fått, den tillit som du har och ge det goda vidare till din dotter. Svara på de frågor som hon ställer, i den takt hon gör det. Fortsätt med att beakta hennes utvecklingsnivå och sätt dig in i hur hon resonerar.
Frid och välsignelse till er båda!
Ann-Sofi
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
Skriv kommentar
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer