Hur ser kristendomens präster på transsexualitet?

Hej och tack för din fråga!

Du ber om att få olika synvinklar på hur präster och kyrkan förhåller sig till det vi kallar hbt-personer och du svarar i princip själv på din egen fråga: det finns inte ett enda svar. Jag tror du skulle få olika svar beroende på vilken präst du frågar(för att inte tala om olika samfund!). Det finns många frågor och svar här på frågaprästen från tidigare, du hittar dem genom att söka på bl.a. "homo" och "trans". Här är några av svaren: svar, svar, svar.

Men några olika synpunkter kan jag bjuda på, vilka kanske kan duga till ett skolarbete:

I Bibeln står det inget om att Jesus skulle ha sagt något om sexualitet och hbt-relationer, men däremot så umgås han ofta med dem som är i minoritet och som inte riktigt accepteras av samhället. Som kyrka önskar jag att vi också skulle vara öppna och försvara dem som är svaga, utstötta och i minoritet. Tyvärr misslyckas vi ofta med det här och gör t.o.m. raka motsatsen. Kyrkan är ändå "bara" en samling människor som tillsammans önskar bli mer lika Jesus.

När det gäller personers sexualitet skulle jag säga att det är en fråga som inte är offentlig eller som s.a.s. "ska behandlas i predikstolen". Jag anser att det är en fråga som ska diskuteras i enrum i t.ex. själavården. Varje människans situation är unik och därför också de "svar" som ges. Bibeln lär oss att Gud älskar varje människa, Han gick t.o.m. i döden för människorna. "Så älskade Gud världen att Han gav den sin enda son för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv"(Joh 3:16). Jesus lär oss också att vi ska behandla och bemöta andra så som vi själva vill bli bemötta och behandlade(Matt 7:12) och ska visa kärlek till våra med människor(Matt 22:37-39). Resten är själavård.

Allmänt så kan man säga att samhället i viss mån följer och formas av det som Kyrkan(och andra religioner) tror och lär och kyrkan formas också av samhället omkring sig. Grovt förenklat kan säga att det som händer i samhället  "syns" inom kyrkan efter 10-20 år(ibland går det ju tvärtom också..!). När det gäller sexualitet och det som inte är hetero så är man i samhället och den allmänna opinionen rätt så ense om att också homo-, bi- och transsexualitet är acceptabelt. I alla fall i monogama relationer. Den allmänna opinionen förkastar polygami, polyamori och otrohet. Vi kan säkert förenkla och säga att den allmänna opinionen börjat svänga och utvecklas sedan 1960-70-talen med sexualrevolutionen m.m. medan man inom kyrkan kanske börjat för 10-15 år sedan. Kyrkan har också i övrigt vaknat något senare än samhället för frågor om kön och genus. Som bäst håller man på att komma igång med frågorna och arbetet går sakta men säkert framåt.

I den evangelisk lutherska kyrkan i Finland pågår diskussioner om äktenskapet, framförallt om det ska gälla för samkönade par också, på högsta nivå(kyrkomöte, biskopar). Men i alla fall tills vidare så är äktenskapet endast för man och kvinna. Däremot ber kyrkan gärna för samkönade par som registrerat sitt förhållande(och så småningom de som gift sig borgerligt). Men ingen präst borde kunna bli tvingad till att förrätta en sådan bön emot sitt samvete. Just nu har jag ingen officiellt statistik att tillgå, men jag har en känsla av att något fler av prästerna är positivt inställda till samkönade äktenskap än dem som har en negativ inställning. 

Kyrkan förespråkar monogama relationer, vare sig det rör sig om hetero- eller hbt-personer. Kyrkan har, som redan sagt ovan, ingen officiell linje i frågan eller har i alla fall inte ändrat definitionen på äktenskap(diskussionen om äktenskap är mycket mer komplicerad än att vara "för eller emot"!). Men kyrkan visar öppenhet gentemot samkönade par och är beredd att be för dem.

Jag hoppas att det här(kanske lite flummiga) svaret och de tidigare svaren hjälper dig på traven!

Allt gott, Linus