Ikonmåleri

Att själv hänga upp religiösa motiv är tillåtet så länge man rör sig i den privata sfären, vilket jag tror att du också avser.

Ikoner hemma är på samma sätt som t.ex. krucifixen förknippade med hemmets eller familjens eller personliga andaktsliv. I bakgrunden finns ofta en tradition att inreda ett litet hemaltare någonstans. Denna hemaltartradition förknippas mer med den allmänkristna, ofta katolska eller ortodoxa traditionen. Såsom vi vet så är det inte vanligt att se hemaltare i finska eller nordiska hem.

Med denna hemaltartradition i minnet kan man säga att det sällan inreds t.ex i badrummet. Men om det är fråga om ens privata andakt mellan dig och Gud så ser jag ingen poäng i att begränsa upphängning av en ikonbild bara till finrummen eller ovanför bädden.

Jag har en ikonbild hemma, den har en liten krok på baksidan och jag har knutit fast bilden i ett bokmärke i en av mina favoritböcker. Jag har några kristna bilder synligt placerade hemma i min lägenhet. Under påsk och jul plockar jag fram några extra bilder. För egen del är min ikonbild en länk till, eller en liten påminnelse om, den trygga och rofyllda gemenskap, som Gud erbjuder just mig. Någonting som är verklighet för mig i vardagen, men som inte påminner om vardagens olika små problem. Jag behöver inte vara omringad av religiösa bilder, utan det räcker med att jag får se en bild ovanför arbetsbordet. Jag tänker inte på föremålet i sig utan på vem som har inspirerat det och vad det representerar för mig och för många andra.

Vem som helst får måla en ikon, men ikonmåleriet har en tusenårig tradition i den grekisk- katolska kyrkan och för att framställa en ikon ska konstnären följa ett regelverk gällande sättet att framställa bilden, bildinnehållet, materialet och färgerna. Vilken som helst religiös eller kristen bild kallas inte automatiskt en ikon.

Hälsningar!

Juho