Jag ser folk som inte finns
Patrik frågar:
Hej!
Vill bara börja med att be om ursäkt över att det jag skrivit är väldigt stökigt.
Jag har haft problem med detta så långt jag kan minnas. Jag ser ofta skuggor, men jag ser även folk. Dag som natt, dock oftast mer när det är kväll och natt.
Jag har under många tillfällen sett en person, som lättast beskrivs som liemannen utan sin lie, stå och stirra på mig. Till en början så stirrade han bara på mig, men senare så har han börjat gå fram och tillbaka i mitt rum (när jag bodde hemma). En gång så hade han en "medhjälpare" med sig som satt sig på mig och gjorde mig illa. han tryckte in sina tummar i tinningen på mig. Jag sade då att de skulle försvinna i Jesu namn, och de försvann direkt. Men personen i huva kom tillbaka.
Jag ser ofta honom innan det händer olyckor. Jag vill inte tro att det är någon som "förvarnar" mig om saker som kommer att ske. Varje gång som jag ser honom blir jag väldigt illa till mods. Han har följt med mig hela mitt vuxna liv.
En gång som jag verkligen har lagt på minnet var natten innan jag voltade med min bil. Då kom han till mitt rum (jag bodde fortfarande hemma hos mor och far). Jag fick en känsla av att någonting dåligt kommer att hända, men när jag somnat och vaknade igen på morgonen så lade jag inte någon vidare tanke på det.
Men det är inte bara den med huva som jag ser. Jag ser skuggor överallt. Jag har försökt förklara det att det är någon ljuskälla långt bort som kastar dessa skuggor. Men nu börjar det bli jobbigt.
Varje kväll som jag går och lägger mig, så ser jag en mansgestalt som står i hallen och stirrar på mig.
Senast igår så låg jag i min sons rum (då min fru snarkade och jag inte kunde sova) och vaknade av att det kändes som att jag var iakttagen. När jag tittar upp, så ser jag en man ståendes i hallen (har aldrig sett honom förut). Han stirrade på mig länge för att efter nån minut försvinna.
Den med huva har jag inte sett på ett tag nu, men av någon anledning så är jag inte rädd för "honom" längre.
Jag hör även röster och andra ljud.. De flesta röster går inte att urskilja vad de säger (ofta så låter det som min fru, men när jag frågar henne vad hon sa så säger hon att hon inte har sagt någonting). Jag hör många dörrar som stängs och låses, för att sedan låsas upp och öppnas igen. Jag hör väldigt ofta fotsteg, som om någon kommit in i min bostad, men när jag kollar så är dörren stängd och ingen har kommit in.
Jag hör även röster som jag vet att jag inte ska höra. Jag hör dem, som om jag skulle stått och pratat med någon. Oftast så vill "rösterna" bara skrämma mig. Ibland så vill de att jag ska göra vissa saker, dock händer detta väldigt sällan.
Ett exempel är när jag fortfarande bodde hemma.
Jag vaknade på morgonen. Hela familjen skulle fara ner till Stockholm, men jag skulle stanna hemma och jobba. I alla fall, när jag vaknade vid fem-sex på morgonen så ville jag inte väcka någon. Men jag hörde att mamma eller pappa var i köket, och att min två småsystrar lekte i vardagsrummet. När jag går ner för att gå på toa, så är det ingen i varken köket eller vardagsrummet. När jag är klar på toa, så kollar jag in i sovrummen, och ser att mamma, pappa och mina systrar sover. När jag sedan går upp till mitt rum för att lägga mig igen, så hör jag att det visst är en person i köket, och att det är två som leker i vardagsrummet.
Jag har börjat bli väldigt paranoid och känner mig förföljd hela tiden. Jag känner av att folk är i närheten.
Vad är detta för någonting?
Jag har sökt på internet men hittar bara en massa okulta svar som jag inte vill ha med att göra.
Nu medan jag skriver, så känner jag att det är någon som tår bakom mig och övervakar allt jag gör.
Jag har pratat med min pappa om det här, och det första han sa var: "det skulle förklara varför du hade så många mardrömmar när du var liten."
Jag minns när jag var liten, så var det alltid samma mardröm. En man kom upp vid min sängfot och stirrade elakt på mig. Jag vet inte om detta hör ihop, men tänkte att jag skriver det ändå.
Jag har mycket mer att skriva, men känner att det bli för mycket.
Ann-Sofi Storbacka svarar:
Hej Patrik,
Vad jag önskar att det skulle vara möjligt att samtala med dig och ställa dig följdfrågor! Nu får jag gå efter det du skriver. Jag har dubbel behörighet, jag är både präst och psykoterapeut och svarar dig utgående från mina båda kompetenser.
Det du berättar får mig att tänka på att det inte alltid är en tydlig gräns mellan vad som finns inne i mitt (eller ditt) huvud och vad som finns utanför. Du beskriver gränsupplevelser, där det du upplever är så verkligt att du behöver kolla om det du ser faktiskt stämmer. När du har tittat noggrannare efter och sökt vettiga förklaringar har du inte hittat sådana. Jag kommer att tänka på att du har ett rikt inre liv och att dina tankar och drömmar är starka, starkare än de flesta andras.
Jag har hört andra berätta om liknande upplevelser som dina. Det finns alltså en hel del människor som både hör röster och som ser sådant som andra inte kan se. Många av dem har lärt sig att leva med det och har accepterat att de är sådana.
De som jag har träffat och som ännu hör röster är sådana som har varit psykiskt sjuka men som har återhämtat sig och som har lärt sig att leva med sin känslighet. OBS! Jag säger inte att du är psykiskt sjuk. Det vill jag vara tydlig med. Men jag tror att du sannolikt är sårbar för att kunna insjunkna om din stress ökar och om du drabbas av för många jobbiga saker på en gång. Om det här händer finns det hjälp för dig och du kommer att kunna återhämta dig igen. Jag understryker ordet om, du är inte nödvändigtvis på väg att insjukna, eftersom det du beskriver har funnits med i ditt liv ända sedan du var barn. Det gäller för dig att lära dig att leva med din känslighet och hitta sätt att leva med dina syner och röster så att de inte stör dig alltför mycket.
Jag får den uppfattningen att du mestadels har lärt dig att leva med din känslighet, men att du är osäker på vad det handlar om. Jag tror alltså att det du beskriver är gränslandet mellan din inre värld och den yttre världen. När vi var barn var det här gränslandet större, men det brukar minskar med tiden. Jag tror alltså inte att det handlar om något övernaturligt och ockult. I mardrömmarna blir det som oroar och plågar dagtid uppskruvat och förvrängt och det du är med om verkar likna mardrömmar som du upplever trots att du är vaken.
Blir synerna och rösterna starkare under perioder när du har det jobbigare i ditt liv? Hittar du något sådant samband?
Jag tror alltså att det blir lättare för dig att leva med din känslighet när du vet vad det handlar om. Det betyder också att det är viktigt för dig att sköta om dig och att du är varsam med dig själv. Sköt om din fysik, odla allt det som är gott och fint i ditt liv, umgås med dina nära och kära och fortsätt med att be om beskydd och ledning. Om du börjar må sämre dra dig inte för att söka hjälp.
Var alltså varsam med dig själv. Jag ber om Guds välsignelse över dig och ditt liv.
Ann-Sofi, präst och psykoterapeut
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer