Judendomen som grund till Kristendomen

Hej Birgitta - Du är absolut på rätt spår i det du nämner.

Det är just att Jesus är Messias som är kristendomens grund. Det är stor skillnad på att ha en förankring i historien – profetior som säger vad som skall komma – eller att ”komma från ingenstans och bara få t.ex. uppenbarelser som man hävdar är från Gud. Det finns ett intressant ställe i apostlagärningarnas nionde kapitel som berättar om vad som hände efter att Paulus mött Kristus på vägen till Damaskus.
Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus 20och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son. 21Alla som hörde honom häpnade och sade: ”Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?” 22Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

Det är intressant att Paulus som motarbetade de kristna men då han mötte Jesus på vägen till Damaskus inte först talade med apostlarna och andra som varit med om vad Jesus hade gjort för att få kunskap om Jesus – Men det behövde han inte för han kunde gamla testamentet (troligen mer eller mindre utantill – han var farise) och som det sägs så bevisade han utgående från det att Jesus var Messias.
För de första kristna fanns det ingen annan helig skrift än gamla testamentet och det var ur det man läste. Så småningom växte nya testamentet fram, med breven och evangelierna och man började läsa också ur dem, vid sammankomsterna – vi skall komma ihåg att vid den tiden kunde kanske 5% läsa och det handlade mest om muntlig tradition och läsning först i synagogorna och så småningom i kyrkorna – och säkert berättades det om Jesus och vad han sagt från allra första början vid sammankomsterna men man läste GT.
I takt med att allt fler som inte var judar blev kristna minskade av naturliga skäl förankringen i gamla testamentet. Gamla testamentet är i alla fall lika mycket helig skrift som nya testamentet och i nya testamentet finns ständigt hänvisningar till gamla testamentet. Vissa böcker hänvisar mer än andra, troligen för att de skrevs kanske främst för judar medan andra kanske i första hand riktades mot ”hednakristna” som inte kände till bakgrunden – det ser man t.ex. på om judiska termer förklaras eller inte.
Matteus är det bland evangelierna som har flest kopplingar till GT och man brukar säga att hebreerbrevet kan man inte alls förstå om man inte vet en hel del om GT och t.ex. templet.

Man kan nog säga att Kristendomen inte alls skulle kunna finnas utan Judendomen och gamla testamentet. Kristendomen är helt enkelt fortsättningen på berättelsen om Guds handlande och en berättelse kan inte börja i mitten då blir den meningslös.
Tyvärr kan man kanske säga att vårt judiska och GT arv ofta idag syns litet för litet bland de kristna – man läser GT onödigt litet och har s.a.s litet för bråttom till poängen Kristus. Det är klart att det är Kristus och hans verk som är Kristendomens kärna, men tyngden ligger just i att Jesus inte kom från ingenstans utan det fanns en lång rad profetior bakom – det var därför som Paulus direkt kunde börja överbevisa judarna i Damaskus om att Jesus var Messias.
Man kunde säga att kristendomen inte alls kunde finnas utan förankringen i Judendomen och GT.