Människans relation till synd efter Jesus offer

Hej, jag funderar kring det är med synd. Ofta läser jag att kristendomen har en relativt mörk människosyn (i relation till andra abrahamitiska religioner), då det kristna konceptet kring synd utgår ifrån att människan föds som syndig, som en effekt av syndafallet. Är det ett vanligt förhållningssätt? Jag funderar nämligen kring betydelsen av Jesus...
Visa hela frågan och svaret

Martin frågar:

Hej, jag funderar kring det är med synd. Ofta läser jag att kristendomen har en relativt mörk människosyn (i relation till andra abrahamitiska religioner), då det kristna konceptet kring synd utgår ifrån att människan föds som syndig, som en effekt av syndafallet. Är det ett vanligt förhållningssätt? Jag funderar nämligen kring betydelsen av Jesus offer. Om jag utgår ifrån att Jesus offrade sig för att sona för människans synd. Medförde detta att människan inte längre föds med synd, eller lever denna bild av människan som syndig från födsel kvar, även efter Jesus offer? Och därför behövs ritualer, som exempelvis dopet, som renar individen från synd osv.

Det jag undrar är således: anser man generellt utifrån ett kristet perspektiv att människan föds som syndig? Vilken betydelse hade i sådant fall Jesus offer för människans relation till synd?

Hans Boije svarar:

Hej

ledsen att du fått vänta med ditt svar. Frågan är komplex och kräver litet funderande. Att rätt förstå Jesu offer är inte lätt och alla bilder och förklaringar vi skapar kan bara hjälpa oss en bit på vägen.

Ser vi oss omkring i världen är det ju inte svårt att se ondskan. Också i vår närhet och i oss själva upplever vi ofta en själviskhet som går ut över andra. Då meningen med livet är att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv så är synd de gånger vi missar det målet - och det gör vi alla ofta.

Hur vi skall förstå syndafallet är inte heller enkelt. Vi är skapade till Guds avbild och Gud såg att det var gott. Vi är fortfarande Guds avbild men den är grumlad av syndafallet och alla - även de allra minsta barnen har latent egenskapen att favorisera sig själv. Vi har som kristna därför en blandad människosyn. Som Guds avbild är synen ljus men som syndare är den mörk.

Alla är syndre och i avsaknad av härligheten från Gud säger bibeln. - de vi mist genom syndafallet är förmågan till kontakt till Gud som han avsett. Jesu forsoningsoffer innebär inte att syndafallet "backas" utan att han tar på sig konsekvneserna. Syndens lön är döden (vilket väl skall förstå som avsaknaden av kontakt till Gud) men Jesus besegrar döden och därmed kan vi genom honom återfå kontakten.

Idopet som Jesus påbjudit  får vi enligt Petrus ord i apostlagärningarna på den första pingsten förlåtelse för våra synder och som gåva den helige Ande som är den hjälpare som gör kontakten till Gud möjlig igen. 

Så rent konkret så ja - vi föds som syndare i bemärkelsen att vi alla behöver Jesus och hans förlåtelse för att nå den gemenskap med Gud (och varandra) som vi är tänkta för och som fullkomnas i himen då vår benägenhet till synd försvinner.

Och visst dopet, om vi vill kalla det en ritual, är något som Jesus själv påbjudit. Varför vet vi väl egentligen inte men det räcker med att han i dopbefallningen i matt 28 sagt att vi skall döpa. Vi förstår inte vad som egentligen händer men Det gör Jesus och om han bett oss göra något så gör vi det också om vi inte fullt ut kan förstå vad hur och varför.

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer

Dölj

Tillbaka till Frågor och svar