Människosyn inom kristendomen

Hej! Jag undrar vilken position människan har gentemot andra varelser på jorden inom kristendomen? Han människan ett speciellt ansvar gentemot den övriga skapelsen? Varför/varför inte?
Visa hela frågan och svaret

Ebba frågar:

Hej! Jag undrar vilken position människan har gentemot andra varelser på jorden inom kristendomen? Han människan ett
speciellt ansvar gentemot den övriga skapelsen? Varför/varför inte?

Prästen svarar:

Hej Ebba!

Joo, människan har nog ett speciellt ansvar över skapelsen. Om du läser några kapitel riktigt från början av Bibeln så stöter du på det som kännetecknar en kristen människosyn. Gud har skapat både människor och djur och Hen gav människan (sin avbild) i uppgift att råda över och ta hand om skapelsen. Men eftersom människan har en fri vilja så väljer hon inte alltid det goda. Ansvarstagande, rättvisa, omsorg är ändå viktiga värderingar inom kristendomen och speciellt idag är miljöfrågor mycket aktuella.  

Svaret på din fråga kunde säkert se lite annorlunda ut beroende på inom vilken riktning och var i världen den besvarades. Det finns också många aspekter som man kunde diskutera mycket mera kring (är det t.ex. rätt att äta kött?). Men hoppas mitt svar kunde hjälpa dig ett steg vidare!

Jessica Högnabba, präst

 

Kommentarer

  • Hej Jessica! Undrar bara hur det kommer sig att du skriver om Gud som Hen. Gud beskriver sig själv som Fadern. Han skapade mannen och kvinnan ( två olika kön) som avbild av sig själv. Hos Gud finns alltså manliga och kvinnliga egenskaper precis som hos alla oss människor. Men han landar i identiteten som han, fader osv. Jag tror att vi människor idag behöver värna om den medfödda könsidentiteten som en viktig psykologisk faktor vid skapandet av en trygg identitet. Däremot kan könsroller alltid diskuteras, utmanas och ifrågasättas. Ojämlikhet mellan könen upphör ej i att försöka utradera könsidentiteten utan att attityderna till varandra förbättras. Det kvinnliga och kvinnan behöver uppskattas mer av männen överlag och inte föraktas och nedvärderas som ju sexism innebär. Mvh Barbro Svens, socionom.

    Sparad av Barbro Svens , 04.03.2017 10:49 (7 år sen)

  • Hej Jessica! Här nedan en mer förklarande text till mitt tidigare inlägg. Nedanstående är skrivet av teolog Olof Edsinger EFS, (hör till svenska kyrkan) till Sveriges elevråd. 2016-01-25 06:00 Olyckligt beslut om normkritik Debatt: Sveriges Elevråd Min slutsats blir att svensk skola inte behöver tala mindre om normer – utan mer. Kärlek, trohet och tvåsamhet må låta hopplöst omodernt, men det har tjänat oss rätt väl under de senaste tusen åren, skriver Olof Edsinger. För en tid sedan inbjöd Sveriges Elevråd (Svea) till sin årliga kongress. Till de viktigaste besluten hörde valet av ny skolpolitisk fokusfråga, och resultatet blev att man under de kommande två åren ska ägna stora delar av sina resurser åt att lobba för en mer normkritisk sex- och samlevnadsundervisning. Detta är djupt olyckligt. Normkritiken har redan nu blivit det ”stora nya” i svensk skola. I snart sagt varenda nyutgivet material på temat sex och samlevnad förkunnas normernas och normalitetens död. Som så ofta annars är det RFSU och RFSL som går i bräschen. Båda dessa organisationer gör sitt bästa för att ifrågasätta till exempel kärleksnormen, trohetsnormen och tvåsamhetsnormen. Men även de etablerade läromedelsförlagen predikar normkritikens evangelium. Gleerups ondgör sig över att man ”förutsätts vara heterosexuell tills man öppet visar eller berättar att man har en annan sexuell läggning”. Liber påpekar att du har ”rätt att ha sex utan att vara kär”. Och bokförlaget Bonnier ställer sig frågan ”om det alls är eftersträvansvärt att vara normal?” Sveriges Elevråd har naturligtvis all rätt att fatta vilka kongressbeslut de vill, men jag är övertygad om att majoriteten av Sveriges föräldrar skulle önska en radikalt annorlunda bild av sex och relationer på sina barns skola! Ursprunget till den normkritiska pedagogiken är den internationella queerrörelsen. Inom queer vänder man sig hela tiden mot det påstått normala. Såväl det biologiska som det sociala könet betraktas som flytande, och den så kallade tvåkönsnormen hamnar återkommande i skottgluggen – alltså tanken på att mänskligheten i huvudsak kan delas in i två olika kön. Jag förnekar förstås inte att det finns människor som upplever någon form av främlingskap inför sin biologiska kropp. Enligt patientföreningen Benjamin är det en pojke på 2 400 och en flicka på 4 700 som har den medicinska diagnosen transsexualism. Där alltså den signal som styr vilken könsidentitet man får i hjärnan har blivit en annan än individens biologiska kön. Mellan 2 och 3 procent av Sveriges befolkning definierar sig därtill som homosexuell. Men att med detta som grund styra om skolans undervisning för en hel generation ungdomar är enligt min mening inget annat än ett övergrepp. Det man då gör är nämligen att man lägger på det stora flertalet en identitetsbrottning som normalt bara skulle behöva gälla för några få. Till saken hör att gränslösheten redan nu är att betrakta som en av de kanske viktigaste förklaringarna till den unga generationens psykiska ohälsa. Enligt UngKAB09, som är den senaste stora svenska sexualundersökningen, har 46 procent (!) av alla ungdomar och unga vuxna blivit utsatta för sexuella handlingar mot sin vilja. Uppmärksammade twitterkampanjer som #prataomdet och #morkertalet talar samma dystra språk. Min slutsats blir att svensk skola inte behöver tala mindre om normer – utan mer. Kärlek, trohet och tvåsamhet må låta hopplöst omodernt, men det har tjänat oss rätt väl under de senaste tusen åren. Och även om det är förståeligt att människor som identifierar sig som hbtq kan känna frustration över att de inte är som ”alla andra” blir det knappast bättre av att hela befolkningen ska tvingas in i samma identitetskamp som de själva. Särskilt som de normkritiska perspektiven står i stark konflikt med de värderingar som en stor del av Sveriges elever och föräldrar håller för riktiga och sanna. Alltså, Svea: Lägg resurserna på något annat än detta normkritiska vågspel. En hel generation barn och unga ligger i vågskålen. Och ett stort antal föräldrar som varje dag – intet ont anande – sänder sina barn till skolan. Olof Edsinger Talesperson för Nätverket för samlevnad och sexualitet

    Sparad av Barbro Svens , 04.03.2017 11:06 (7 år sen)

  • Hej Barbro! Jag tänker att våra ord inte räcker till för att beskriva Gud, att Gud är något större än vad ”han”, ”hon” eller ens ”hen” kan fånga. Ett mysterium. Däremot tror jag att ordet ”hen” kan öppna relationen för den som upplever ”han” vara för snäv, för den som har svårt att kombinera ”Fader”, ”man” och ”han” med något positivt och för den vars gudsbild kan berikas av att också ”hon” ryms med. ”Hen” utesluter varken man eller kvinna. Världen såg också väldigt annorlunda ut då när Bibeln skrevs, det är inte speciellt överraskande att författarna helst använder sig av manliga termer.

    Sparad av Jessica Högnabba, 07.03.2017 11:30 (7 år sen)

  • Kan någon förklara kortfattat hur kristendomen ser på människan. Kortfattat så man lätt förstår:)

    Sparad av Elina, 05.09.2017 12:47 (7 år sen)

  • Hej Elina! Om du skriver "människosyn" i sökfältet här på Fråga prästen så tror jag du hittar svar på din fråga. Det kan svårt att svara kortfattat på en så stor fråga men kolla om de svaren hjälper dig vidare.

    Sparad av Jessica Högnabba, 12.09.2017 15:54 (7 år sen)

Skriv kommentar

RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer

Dölj

Tillbaka till Frågor och svar