Meningen med skapelsen

Hej och tack för dina frågor!

Fråga 1:

För det första tycker jag att världen och livet är meningsfullt trots att det är ändligt. Det att något har början, liv och slut gör inte det meningslöst i mitt tycke. Som jag ser det står inte kyrkan för en sådan förståelse av bibelns berättelser eller av Gud att något endast skulle kunna ha mening om det är evigt. Snarare tvärtom. Jesus säger att vi inte ska oroa oss för morgondagen - utan leva i nuet (t.ex. Matt 6:25-34). I Bibeln berättas det hur Gud skapade världen och hur han skapade människan till sin avbild. Någonting av Gud finns alltså i världen och speciellt i människan. Jag tänker att förmågan att skapa något är i kärnan av detta gudomliga. Människan har skapat både goda saker (verktyg, byggnader, teknik, vetenskap..) och onda saker (vapen, gifter..). Världen har förmåga att återskapa sig - att utvecklas till något nytt och annorlunda. Att universum utvecklas mot ett slut är kanske inte så konstigt mot den bakgrunden. Läser vi noga i skapelseberättelserna så är världens nuvarande tillstånd inte det som Gud ursprungligen avsåg. Paradiset och världen efter (eller utanför) paradiset är olika världar. Den ena har inget slut, medan den andra har. Slutet kan dessutom ses som Guds vilja i den bemärkelsen att för att komma tillbaka till paradiset måste det nuvarande ta slut för att kunna ersättas av det ursprungliga. Israels folk med sina vandringar, profeter, Jesus, lärjungarna osv. är den del av denna plan. En plan för att återställa, återskapa det som varit. Om slutet finns det dessutom hel del i Bibeln (Matt 25, Uppenbarelseboken osv.). Läs gärna mer i t.ex. Stefan Gudstavssons bok Gör som Gud, bli människa.

Fråga 2

Om vi håller oss till de begrepp och den uppdelning av skapelsen vi har i skapelseberättelserna så (rätt kallt) blir det så att människan är Guds avbild. Allt det andra är skapelsen som människan sattes att förvalta och ta hand om (vilket vi inte är så bra på). Människan är alltså Guds avbild, allt det andra är inte det. Men visst finns det något av Gud i allt det andra också, se mitt svar där ovan. Jag tänker att den del av det gudomliga är förmågan att tänka om sig själv; att kunna tänka abstrakt. Huruvida andra, nu utdöda, människoarter har kunnat det har inte forskningen kunnat svara på (ännu). I världen lever det också nu flera olika slags djur med mycket välutvecklad tankeförmåga (olika arter av apor, delfiner, valar osv.). Jag tänker mig att det finns något av Gud i dem och de kanske också uppfattar något av Gud eller det gudomliga. Men att det är just människan som är Guds avbild och att det är människan som fick i uppgift att förvalta jorden.

Linus