Sjukdom, lidande och livets slut

Hej Josefin,

Tack för din fråga. Frågorna om livet efter döden - och livet före döden - hör säkert till de som flest människor grubblar på nångång, och samtidigt kanske de svåraste. Därför är det fint att du fått i uppgift att ta reda på och själv också fundera på dem. 

Vi präster har lite olika relation till frågorna om sjukdom, lidande och död, beroende på hurdana arbetsuppgifter vi har. På många sjukhus finns det sjukhuspräster, som jobbar med dessa frågor dagligen. Jag skulle rekommendera att du tar kontakt och pratar med en sjukhuspräst, eftersom du av hen kan få sådana insikter som berör just ditt arbetsfält. Sjukhuskyrkan i Sundsvall hittar du här.

För att inte upprepa mina kollegors tidigare goda svar vill jag hänvisa dig till svaret på en tidigare fråga om lidande:
Varför finns det så mycket orättvisa, lidande och våld i världen?

Jag tror att en som jobbar inom sjukvården kan ställas inför frågor som "Är det Guds vilja att jag är sjuk? Är sjukdomen Guds straff för att jag gjort fel eller levt på fel sätt?" Det är viktigt att komma ihåg att sådana frågor kan bära mycket ångest och uppgivenhet med sig, och därför behöver de bemötas varsamt och med ömhet. 
Det finns säkert olika sätt att tänka, men jag tänker så här: Jag tror att Gud är kärlek. Helt och fullt kärleksfull. Det innebär att han inte skulle orsaka någon människa lidande. Gud är förlåtande, och om vi gör fel väntar han tålmodigt på att vi ska vända oss tillbaka till honom. Jag tror inte att Gud straffar någon genom att sända sjukdomar. 

Kristendomen ser livet som en gåva från Gud. Det är något jag vill betona också när döden kommer nära. Vad finns det att vara tacksam över? Tacksamheten kan ta sig uttryck genom sorgen, och det är helt naturligt. Jag tror det kan vara gott att sörja och sakna, för sorgen berättar för oss om det som är fint i livet.

Sedan finns det stunder då tacksamheten är långt borta och alla fina ord känns som en käftsmäll. Och det är okej. Då är det kanske bättre att bara lyssna, och låta orden vila. Känslorna är individuella, och de behöver få vara tillåtna. En kan vara arg på Gud, och jag tror att Gud tål det. Gud förstår vår smärta. Ilskan är ett uttryck för att förlora en kär person. Om en får bearbeta sin sorg kan ilskan över det goda som togs ifrån oss så småningom lätta, och till och med vända till tacksamhet över det goda vi fick. 

Jag vill ännu tipsa om mina kollegors svar på tidigare frågor om vad som händer efter döden: 
Vad händer när man dör?

Efter döden
 

Med vänlig hälsning,
Andreas, präst