Slut!
En trött människa frågar:
Hej!
Jag är en tjej i tonåren som inte vet vad jag ska göra. Jag har kommit till den insikten att jag har en vägg framför mig och fortsätter jag i samma takt som jag nu håller, kommer det gå snabbt och smälla hårt när jag träffar den.
På fritiden håller jag på med massor av saker som att träna och vara aktiv i församlingens ungdomsarbete. Men jag vill inte heller sluta med något. Samtidigt som jag vet att jag har allt för höga krav på mig själv i skolan. Speciellt eftersom detta är det år när man borde vara duktig och se till så att vitsorden inte sjunker.
Problemet är att jag inte vet hur jag ska bromsa före det smäller, för om det smäller kommer det göra ont. Så nu undrar jag vad jag ska göra för jag vill verkligen inte gå in i väggen!
Tacksam för svar.
Prästen svarar:
Hej du, trötta vän!
Du arbetar hårt både med skolarbetet och med fritidssysslor, som du tycker om och inte vill ge upp. Samtidigt inser du att det inte är hållbart att fortsätta såhär länge till. Det är bra att du inser det. Nu är din utmaning att komma underfund med hur du ska sänka tempot, så att du inte far illa.
Det kan hjälpa dig att göra upp en lista över allt som du lägger tid på. Ordna alla sysslor i viktighetsordning, så att de du inte kan ge upp - t.ex. sömn och frisk luft - är överst, därefter sådana som är viktiga, men inte livsviktiga, t.ex. läxor. Då kanske du tydligare ser vilka sysslor som du behöver lägga tid på och vilka du kan välja bort. Var beredd på att du kan behöva och fatta något beslut som känns tråkigt och jobbigt, t.ex. att sluta med någon hobby du tycker om. Det som är roligt tar ju tyvärr också kraft och tid, i någon mån.
Du skriver också att du har "alltför höga krav" på dig och att du känner att du "borde vara duktig". Det kan hjälpa dig att fundera på för vems skull du ställer de här kraven på dig och för vems skull du "borde vara duktig". Är det för din egen skull, för att du vill få bra betyg så att du kan få en studieplats du hoppas på? Eller är det för att människor i din närhet inte ska bli besvikna? Isåfall kanske det hjälper dig att tänka på att de som älskar dig nog inte älskar dig för att du har bra betyg. Förmodligen skulle de också tycka att du gör klokt i att sänka ribban för dig själv, så att du mår bättre och trivs med ditt liv.
Jag är nu 30 år och har hunnit märka att det i livet alltid då och då kommer perioder då man "borde vara duktig". Efter högstadietiden då man tänker på medelvitsordet, kommer studentskrivningar, sen inträdesprov till studieplatsen, tentamina i utbildningen, arbetsplatsansökning, prövotid, förtroendeuppdrag. Hela tiden får man brottas med det som du nu brottas med, hur man ska balansera mellan vad man orkar, kan och "borde". Det är klokt av dig att redan nu fundera över vad din hälsa får kosta och försöka hitta en bra balans mellan arbete och vila. Märk väl - inte mellan arbete och fritid, för fritidssysslorna blir ofta också ett slags arbete, med ansvar och uppgifter. Fundera över vad som faktiskt ger dig vila.
Hoppas du hittar en bra balans mellan vila och arbete! Allt gott!
Mia
Jesus säger: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila." Matt.11:28
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
Skriv kommentar
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer