Svära och lova

Hej Josefina,
Tack för din intressanta fråga! Jag beklagar att du fått vänta på svar, jag hade tekniska problem.

Jag tänker att det finns flera frågor på olika plan invävda i frågan.

En grundläggande fråga är: Hur ska vi förstå det som Jesus säger i Bibeln (i det här fallet i bergspredikan)?
Den konkreta frågan är: får man avlägga eder, alltså svära? För att komma nånvart med den frågan måste vi fundera på vad vi tänker att det betyder att svära, dvs. vad en ed är. 

Jag uppfattar ur din fråga att du tänker att Jesu ord innebär att det är förbjudet att svära. Men jag vill bolla tillbaka frågan: vad tänker du om att lova saker? Är löften en annan sak eller gäller Jesu ord alla löften?

En ed beskrivs (t.ex. i Svensk ordbok eller SAOL) som en högtidlig försäkran om att hålla ett visst löfte eller tala sanning. Inom juridiken kan vittnen i en rättegång behöva avlägga vittnesed, och i försvarsmakten (t.ex. hos oss i Finland) avlägger beväringarna en krigsmannaed. De beväringar som inte vill lova "inför Gud" kan istället avlägga en "högtidlig försäkran". När det gäller juridiken är en ed bindande på så sätt att den som vittnar falskt kan få konsekvenser för det.

Jesu tid var förstås en annan, och eder hade antagligen en något annorlunda betydelse i samhället. Men även utifrån vår verklighet idag kan det vara intressant att fundera på vad han kan mena. 

För det första ska vi alltid se på i vilken kontext Jesus säger saker. I Bergspredikan, där detta citat ingår, säger han många hårda saker: om din hand eller ditt öga förleder dig ska du riva ut det. Dessa uppmaningar tar vi naturligtvis inte bokstavligen. Däremot förstår vi att de är viktiga saker.
Gällande budet om att inte svära tänker jag att det faktiskt är viktigare att tänka på varför det kan vara bra att inte svära, istället för tänka "är det tillåtet - ja/nej". En ed är ett högtidligt löfte, alltså ett lite extra allvarligt löfte. Vi vet nog alla hur sårande det är om någon bryter något de lovat - så hur besvikna blir vi inte om någon bryter ett extra tungt löfte? Många av Jesu ord handlar om att värna om våra relationer, och så tänker jag att vi kan läsa detta bud.

Jesus talar också ofta om hur vi inte kan kontrollera saker. Morgondagen är inte i våra händer. Kanske det är en annan poäng i att inte svära: Eftersom vi inte kontrollerar tillvaron kan vi inte försäkra att det kommer att bli som vi vill. Kanske vill Jesus att vi eftersträvar ödmjukhet och lägger saker i Guds händer, och inte tror att de är i våra egna händer.

I din fråga undrar du ifall vigselns löften räknas som att svära, och om de är ok. 

I vigselformuläret finns det inga formuleringar som skulle uttrycka att man svär någon ed. Det finns ett moment som heter Ringlöften, men inte heller där säger någon av parterna att de lovar något. Det som uttrycks är viljan att leva tillsammans. Man lovar inte att leva tillsammans i nöd och lust - man vill göra det. Och visst är det stora ord - stora viljeyttringar - så stora att många inte klarar av att hålla dem livet ut. Men kanske vi människor behöver få höra stora löften för att våga hänge oss till att dela livet med en person?

Skriv gärna kommentarer och berätta mer om vad du tänker om saken. 

Andreas, präst