Vad är meningen med livet, varför ska vi leva och sedan komma till himmelen?
Elsa frågar:
Vad är meningen med livet, varför ska vi leva och sedan komma till himmelen, men sen då? Jag vet att ni fått liknande frågor med jag vill ha ett väl utförligt svar tack!
Hans Boije svarar:
Hej och tack för din fråga - den är ju den viktigaste av alla
Ett utförligt svar på frågan om livets mening skulle väl kräva en bok och ett utförligt svar finns i den bok vi kallar bibeln. Jag brukar i alla fall tänka så att alla frågor skall kunna ges både korta och långa svar (och allt däremellan) t.ex.ett 30 sekunders svar, ett tre minuters svar ett 30 minuters svar osv hela tiden djupare och utförligare.
Den kortaste version av livets mening ger oss Jesus i i Mattuesevangeliets 22 kapitel v 36-38
36”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. 38Detta är det största och första budet. 39Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. 40På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”
Här sammanfattar Jesu livets mening Vi skall Gud älska över allting och vår nästa som oss själva (som det heter i parallellestället i Mark 12).
Vill vi ge litet mer kött på benen så handlar livet om gemenskap. Dagens individualistiska ideal till trots så kan vi människor inte leva utan gemenskap. Ingen klara sig ensam, vi behöver varandra redan för att rent praktiskt klara av livet, och vi behöver alla ännu mer få tillhöra någon gemenskap.
Vi är helt enkelt skapta så att vi behöver en kärleskfull gemenskap för att inte förtvina. Ser vi på sånger, filmer, böcker och dikter så syns det övertydligt att det är den djupa gemenskapen vi människor ständigt jagar. I vardagslivet kommer vi ganska långt genom att ha en bra gemenskap inom familjen, till vänner och arbets(skol)kamrater men vi blir också ständigt besvikna för att vi inte klarar av att leva upp till vare sig våra egna eller andras förväntningar.
På djupet är vi skapta för gemenskap med Gud själv - det var det han ville då han skapade oss till sin avbild (inom parentes sagt så är det just som man och kvinna och den längtan efter djup gemenskap vi har som vi är hans avbild) - Gud är i sig själv gemenskap inom treenigheten. Det talas mycket om att förverkliga sig själv och många vill bli berömda och betyda något, men när allt kommer omkring är det som Salomo säger i predikaren bara ett jagande efter vind. I slutändan är det det bara en djup gemenskap med våra närmaste och med Gud som egentligen har något värde.
Då vi funderar på Livets mening månste vi komma ihåg att en mening kan bara en sådan sak ha som är gjort för ett särskilt ändamål. En mening kan inte uppstå av sig själv. Ett trivialt och enkelt exempel är en gren på ett träd som sågas av eller blåser av. Det är ingen mening om den bara blåser av men sågade någon av det så var det för ett visst syfte.
Så är det med livet också. Det kan inte få någon mening av sig själv. Det blir djupast sett bara ett maningslöst upprätthållande. Livet kan bara ha en mening om det är skapat för något syfte. Gud har skapat livet för syftet av gemenskap med honom och med annat liv han skapade.
Sen kom syndafallet emellan - människan ville vara Herre själv inte bara en del av Guds skapelse - men det är en annan fråga, men i alla fall därför vi inte riktigt klarar av att leva upp till djup gemenskap - även om vi stundtals kan det (och då är vi som det vi är skapta till). T.ex. just Inom familjen tycker vi i regel alla om varandra och har det ockå ofta bra med varandra men det uppstår ändå större eller mindre problem och i regel just för att vi inte älskar vår nästa som oss själv utan oss själva litet mera.
Vi behöver också för att livet skall nå sin fulla mening gemenskapen med Gud och den kan vi få via Kristus - men också det (frälsningen) är en annan fråga. Livets mening som jag ser det är djup gemenskap med Gud och med andra människor. I en gemenskap är man både mottagare och givare och den fungerar bara om dialogen fungerar. Och vår Gud är faktiskt inte bara en kommenderande Gud (som i vissa andra religioner) utan en Gud vi kan samtala med, en Gud som vi får komma med alla våra önskningar till (Fil 4:6). Sen får vi i dialog med honom finna hur vi bäst och meningsfullast kan ge vårt bidrag i verket för hans rike och för hela mänskligheten och skapelsen. Sen är det litet lättare att tala än att lyssna till Gud, men också det är en annan fråga.
Himlen är en fortsättning och fördjupning på gemenskapen med Gud, där våra brister inte längre är hinder utan gemenskapen kan bli så djup som den var tänkt att vara från början.
Rent intellektuell måste vi definiera Livets mening så att den kan gälla för alla i alla tider och under alla omständigheter. Annars är det inte livets mening utan på sin höjd vår egen mening. Att älska Gud över allting och nästan som sig själv - fyller det kriteriet. En annan sak är sen att det tar sig olika uttryck för olika människor och i olika livssituationer. Jag tänker att de saker vi i vardagen fyller livet med och t.ex. ställer som mål en examen, ett jobb osv är mera livets innehåll än dess mening. Innehållet kan variera men det skall alltid vara i samklang med den djupaste meningen som alltid gäller.
Om vi gör oss själva till livets mening och det bara kretsar kring oss då kan det en tid gå ganska bra men blir oftast tomhet till slut, Vi är helt enkelt skapta till gemenskap med Gud och utan den kommer livet alltid i längden att vara tomt. Periodvis kan vi fylla livet med så mycket bra innehåll att det känns bra men när vi stannar opp och börjar fundera på livets mening på riktigt då är det som någon klassisk författare (minn inte vem) sagt att aningen drivs vi till Gud eller så står vi inte ut med tomheten.
Det går inte att ge ett riktigt bra svar på frågan om livets mening bara genom resonemang. Egentligen måste det upplevas. I det djupa mötet med Kristus kan vi uppleva det och det är många som fått den nåden. Men lika litet som det går att beskriva hur relationen till den man älskar (för mig just minegen hustru) egentligen funger kan man beskriva mötet med Gud. Man kan bara personligen möta honom och då finns meningen med livet plötsligt bara där.
Det här är kanske inte ett riktigt bra svar och inte uttömmande men ger dig förhoppningsvis någon hjälp i dina funderingar kring Livets mening
Kommentarer
Ingen har kommenterat denna sida ännu.
Skriv kommentar
RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer