Vaför bevisar inte Gud för människan att Gud finns?

Hej, det är många som inte tror på Bibeln, vilket troligen beror på att de inte känner sig övertygade om det bibliska budskapet. Som jag förstår det är den kristna Guden allsmäktig och vet allt, så det står till Guds förfogande att framlägga de bästa bevisen, med det menat bevis som hade övertygat var och en som i stunden kan tänka klart och tydli...
Visa hela frågan och svaret

Monir frågar:

Hej,

det är många som inte tror på Bibeln, vilket troligen beror på att de inte känner sig övertygade om det bibliska budskapet. Som jag förstår det är den kristna Guden allsmäktig och vet allt, så det står till Guds förfogande att framlägga de bästa bevisen, med det menat bevis som hade övertygat var och en som i stunden kan tänka klart och tydligt.

De bevis som nu finns framlagda är Bibeln, en svårtolkad skrift skriven av flera skilda personer under flera olika tider. Det råder många år från början i Gamla Testamentet till slutet av Nya Testamentet.

Min fråga är varför Gud inte framlade bättre bevis än de Gud nu framlade. Varför sända profeter som ska successivt föra fram Guds budskap? Varför har inte Gud hos varje människa inkräktat i dennes medvetande och sagt "Jag är Gud" med pompös bakgrundsmusik? Varför gör inte Gud mirakel efter mirakel och talar från himmelen tills vi alla förstår? Varför är Gud subtil så att säga? Varför visar inte Gud människorna en sorts preview på Himmelen och Helvetet?

Om jag vill bevisa för dig att det går att krossa glas med sten, så gör jag allt för att noggrant visa detta för dig. Gud vill väl visa sitt budskap? Och Gud är allsmäktig, så Gud kan bevisa mycket noggrant... Hur kan Gud klandra personer (förlägga dem i Helvetet) om Gud framlagt så uppenbarligen otydliga bevis (med tanke på att majoriteten av världens befolkning inte tror på den kristna guden)?

Så: Varför gav Gud inte människorna tydligare bevis?

Hälsningar,
Monir

Rebecka Stråhlman svarar:

Rebecka 529web beskuren

Hej, Monir!

Tack för din fråga. Det är en knepig fråga som människor ställt i alla tider, så förbered dig på ett långt svar. ;)

Jag vill börja mitt svar med att ställa en fråga till dig: Vad skulle du behöva för bevis som skulle övertyga dig om Guds existens? De "mindre" frågorna som du ställer för att förtydliga din stora fråga ger mig en aning om hurudana bevis du skulle önska, men jag kan inte utgå från det och anta att det är så. Jag vet ju inte heller vad du tror på, så jag vill inte göra förhastade antaganden. Därför ger jag först dig en fråga att tänka på.

När du funderat på den kan du fundera på följande fråga: Tror du att det som är bevis nog för dig skulle vara bevis nog för alla människor i världen? Jag tror nämligen att det som skulle fungera som bevis för en person inte alls behöver fungera som bevis för en annan, hur tydligt det än skulle verka. Jag anser att Gud ständigt uppenbarar sig och visar sin existens, men olika människor tolkar "bevisen" på olika sätt. Vissa är övertygade om att i en viss situation var det Gud som visade sin makt, medan andra kan tycka att det bara var slumpen, en tredje grupp att det kan förklaras med vetenskapliga medel osv.

Du frågar bl.a. "Varför gör inte Gud mirakel efter mirakel och talar från himmelen" och "Varför visar inte Gud människorna en sorts preview på Himmelen och Helvetet"? Det var just precis den metod Gud använde sig av i början. Bibeln är full av berättelser hur Guds röst dånar från himlen, hur det sker just precis så som människor ber och det mer otroliga miraklet efter det andra sker. Ändå trodde inte alla människor, trots de olika bevisen. Har man bestämt sig för att tro eller inte tro på något kan det vara svårt att övertyga om något, hur tydliga bevis man än har. Människan är en otroligt envis varelse. Men såklart, fortfarande återstår ju frågan, att om Gud verkligen är allsmäktig och allvetande så borde han ju veta precis vilken typ av bevis som skulle övertyga vem.

Då kommer vi till följande grej som egentligen är det viktiga: kärleken och den fria viljan. Tron på den kristendomens Gud är egentligen mer frågan om en relation. Gud söker mer efter att få ha en relation med oss än att människor ska tro på att han existerar. En relation kan man aldrig tvinga någon till - man kan aldrig tvinga någon att älska en - då är det inte frågan om riktig kärlek. Därför gav Gud oss också en fri vilja. Han tvingar oss inte till något - vi får välja själva. Därför inkräktar han inte i vårt medvetande. Han är istället en gentleman och kör inte över någon. Han gör allt vad han bara kan utan att inkräkta på någons område. Han gick så långt att han lät sin egen son - sig själv - dö för att det skulle vara lättare för människorna att möta Gud och acceptera hans kärleksförfrågan. Han ger ständigt vinkar om sin existens, om vi bara är uppmärksamma. (Det finns många fina berättelser som illustrerar det här, men en sådan skulle ta så mycket plats. Vill du ändå ta del av någon får du fortsätta diskutera. :) )

När vi talar om den fria viljan så kommer vi också fram till din fråga om helvetet ("Hur kan Gud klandra personer (förlägga dem i Helvetet)?"). På sätt och vis kan vi också säga att det här handlar om vårt eget val. Det är inte likgiltigt hur vi lever vårt liv och vad vi tror på, men jag tror också att vi får en chans ända in i slutet. Många får ju aldrig chansen att tro på Gud och ha en relation med honom (t.ex. människor som aldrig fått höra om Gud, små barn som dör tidigt...), men också de får möta Jesus och därmed en chans att välja. Gud erbjuder oss en sak, djävulen något annat. Vi väljer själva vilket erbjudande vi antar. (Också på detta tema finns illustrerande berättelser, men de får bli till en annan gång.)

Det här var några sätt att svara på din fråga. Du får gärna fortsätta diskutera, komma med följdfrågor och motargument.

Allt gott!

Rebecka, präst

Kommentarer

  • Hej, Rebecka! Monirs fråga berör punkter som jag själv funderar/har funderat på och jag vill diskutera ditt svar. Jag är inte säker på om det finns bevis som definitivt skulle övertyga mig om den kristna gudens existens (den gud vi diskuterar så andra gudsidéer är inte relevanta för diskussionen). Hur bevisar man att någon är allsmäktig istället för "bara" väldigt mäktig t.ex.? I bästa fall kunde något uppenbara sig för mig som jag inte kan förklara vad det är eller hur det gör vad det gör. Men om det gick med på att utföra vissa vetenskapliga test kunde vi lära oss något nytt om världen. Om jag blev övertygad av någon form av bevis att det fanns en gud, skulle samma bevis övertyga alla andra i världen? Antagligen inte, det finns de som fortfarande tror att jorden är platt trots överväldigande mängder av bevis för att det inte stämmer. Om bevisen var tillförlitliga för att det fanns en gud så tror jag att jag och andra människor skulle övertygas om att det fanns en. Om vi med säkerhet visste att det fanns en gud skulle vi antagligen vara mer eniga om hurdan den här guden är och ha endast en eller väldigt få religioner istället för de tusentals religioner vi har idag. Är bibeln bevis för gud? Varför ska jag tro på den framför andra religiösa böcker och texter? Om du tror att det är en pålitlig källa för guds mirakel så är det väl övertygande för dig men jag tycker inte att den är det så den övertygar inte mig. Monir verkar inte heller övertygad om bibelns påståenden så det är antagligen inte det bästa argument du kan ge oss för guds existens. Jag är inte helt säker varför du nämner den fria viljan, om jag vet att gud finns är jag fri att älska eller inte älska honom, ha en relation eller låta bli. Men om jag inte vet om han finns så kan jag väl inte ha någon meningsfull relation med honom? Djävulen visste med säkerhet att gud fanns och valde fritt att inte älska gud. Diskussionen om himmel och helvete är mindre intressant för mig än diskussionen om guds existens. Men om det finns en gud som låter människor plågas för evigt för deras otro eller dåliga beslut under deras korta jordeliv så vill jag inte ha en relation med den guden. Allt gott åt dig. Mikael

    Sparad av Mikael, 16.04.2015 10:46 (4 år sen)

  • Hej, Mikael! Tack för dina kommentarer. Du kommer med relevanta och berättigade påståenden och frågor. Jag skulle gärna kommentera och diskutera allt det du tar upp, men jag väljer nu att ta fasta på två saker som du lyfter fram. För det första: Jag vill svara på varför jag använder Bibeln som argument för Guds existens. Det är helt enkelt för att den faktiskt är den vettigaste källan att ta till om vi ska diskutera Gud. Om vi bortser från Bibelns religiösa status och behandlar den som vilket annat historiskt dokument som helst, så kommer vi inte ifrån att Bibeln är ett tillförlitligt dokument. När man stöter på en berättelse/ett arkeologiskt fynd så finns vissa processer för att bestämma huruvida vi kan dra slutsatsen att denna historia är tillförlitlig eller inte. Applicerar vi dessa processer på Bibeln, så kommer vi fram till att den är mycket tillförlitlig. Därför använder jag den också som argument. Sedan är det en annan fråga om vi väljer att tro på det gudomliga och övernaturliga. Visst kunde jag ta egna (eller andras) upplevelser och erfarenheter som exempel och argumentera utifrån dem, men då talar vi ju om fullständigt subjektiva argument. Vettigare då att ta till argument som fler än bara jag och några till står bakom och undersökt. För det andra: orsaken till att jag nämner den fria viljan är för att den är helt avgörande i flera av de frågor Monir tar upp, t.ex. "Varför har inte Gud hos varje människa inkräktat i dennes medvetande och sagt "Jag är Gud" med pompös bakgrundsmusik?". Det är den fria viljan i kombination med kärleken som skiljer kristendomen från andra religioner. Talar vi om den kristna guden och den kristna tron, så måste vi tala om den fria viljan. Vi är inga programmerade robotar, vi är människor med förmåga att tänka, känna och välja själva. Du har rätt i att det ju inte går att ha en relation med någon som man inte vet att existerar. Därför sade Jesus åt lärjungarna (och alla kristna) att "gå ut i världen och gör alla folk till lärjungar". Enligt Bibeln ska Jesus komma tillbaka en dag, domedagen. Men han kommer inte tillbaka innan alla jordens hörn fått höra om Jesus och därmed en chans att tro på honom. Gud skickar ingen till helvetet för att de aldrig fick chansen att tro. Och - som jag skrev i mitt svar tidigare - det är inte likgiltigt hur vi lever vårt liv här på jorden och vad vi tror på, men Gud ger oss en chans att välja honom ända in i slutet, också efter att vårt liv på jorden tagit slut. (Läs senare halvan av den sista boken i Narnia-serien om du vill ha en bra bild på detta. C.S. Lewis har bra koll och bra metaforer för de kristna dogmerna.) Men här kommer igen in det här med den fria viljan. Strikt vetenskapligt går det inte att bevisa Guds existens. Inte heller hans icke-existens. Men jag funderar lite på följande (fullständigt subjektivt och bara en liten tanke dragen ur luften så här som avslutning): det finns bl.a. massor med berättelser om människor som diagnosticerats med dödliga sjukdomar, t.ex. cancer. Efter bön har alla prover plötsligt visat att personen i fråga är hur frisk som helst, trots att prover från föregående läkarbesök visat det klart motsatta. Läkare har varit förbluffade. Visst kan jag själv ställa kritiska frågor till dessa händelser, men jag funderar i alla fall om inte dessa exempel kunde räknas som vetenskapliga bevis... /Rebecka

    Sparad av Rebecka Stråhlman, 04.05.2015 21:03 (4 år sen)

  • Hej Rebecka! Tack för ditt utförliga svar. Jag ska svara nu efter en lång tid sedan jag först skrev. Jag ska svara på dina frågor, och kommentera. Min nuvarande inställning är att jag är agnostiker. De bevis jag söker är sådana bevis som liknar beviset att jag ser en dator framför mig just nu, eller att jag har en farfar. Att jag ser en dator framför mig tror jag på, och beviset jag har för detta är mina goda skäl, vilket är min perceptuella erfarenhet av ett objekt av svart och vitt som mot mig, kombinerat med mitt minnes bibliotek som talar om för mig att detta objekt som jag just nu medvetet erfar är ett sådant objekt som av de flesta språkanvändare i min kulturella kontext skulle benämna med ordet ’dator’. Min farfar har jag aldrig sett eller erfarit, men jag har god evidens för att han finns och att han är den som är utpekad på ett fotografi som min far har visat: Jag tror att min far är min far eftersom han på många sätt är lik mig, och att jag varit närvarande i hans liv en stor del av mitt liv och att han tagit hand om mig; vidare så tror jag att den person min far pekar ut som min farfar faktiskt är min farfar eftersom jag många gånger lyssnat på min pappa och det har visat sig stämma (honung är sött, när det regnar blir det blött, varma täcken gör kroppen varm, etcetera). Jag ska kalla dessa bevis, och liknande, för vardagliga bevis. Jag vill alltså ha ett vardagligt bevis av den kristna guden om något, eller det är vad jag söker om jag skulle ta ställning till vilket bevis jag nu önskar. Ja, jag tror att det bevis jag kräver skulle vara bevis nog för alla människor i världen, förutom möjligen vissa personer som har en sådan psykologisk konstitution att naturen av vardagliga bevis inte har samma karaktär som för mig, t. ex. sådana personer som av psykiatrin bedöms som personer som har en psykos. Ja, vi tolkar bevisen på olika sätt. Det är därför det är viktigt att vi kommer överens om vad vi tar som bevis. Precis som vi kommer överens om vilken dagstidning som är mer oberoende än någon annan. Frågan om den kristna guden är en viktig fråga, och hela mänskligheten torde vara direkt påverkad om den kristna guden fanns i den kristna betydelsen. Vill du beskriva hur Gud har uppenbarat sig för dig? Beskriv gärna vilket bevis du hade, och hur du tolkade detta. Jag förstår att relationen mellan dig och Gud kan vara väldigt personlig, men jag frågar dig eftersom om Gud finns i den mening som du verkar förespråka, så rör det även mig, och jag känner därför att jag har rätten att på något sätt utmana dig att uppvisa för mig någon slags evidens, på samma sätt som jag känner att jag har rätt att ifrågasätta någon som säger att en person X ska döda en annan person Y – det här är seriösa ämnen vi diskuterar och då är kravet på rimliggörande av ståndpunkterna som vi förfäktar mycket höga. Ja! Känner till den där bibliska berättelsen om mirakel efter mirakel. Jag läste nyss ”Om Gud” av Jonas Gardell nämligen. Men jag vill direkt skifta uppmärksamheten till nuet, 2015. Är det okej? Hur pålitlig tycker du bibeln är som källa för ontologiska överväganden? Det är jätteintressant och läsa hur du ser tron på den kristna guden som en relation, och du beskriver att relationer inte handlar om tvång, inte den kärleksfulla relationen i alla fall. Och det håller jag med om. Men jag känner dock att Gud bör tvinga oss på så viktig fakta som att vi hamnar i helvetet eller i himmelen, eller om vad som är en synd eller ej, därför känns inte Gud som en gentleman när han sitter på sådana fakta men närmar sig inte mig direkt, utan närmar sig indirekt. Jag tycker att Gud i sådana fall förrått mig. Illustrera gärna en berättelse där Gud ger en vink om sin existens. Gärna en illustration som ligger nära i tiden, som jag kunnat uppleva (jag är född 1992 i Sverige). Jag förstår inte riktigt det sista: ”När vi talar om den fria viljan så kommer vi också fram till din fråga om helvetet ("Hur kan Gud klandra personer (förlägga dem i Helvetet)?"). På sätt och vis kan vi också säga att det här handlar om vårt eget val. Det är inte likgiltigt hur vi lever vårt liv och vad vi tror på, men jag tror också att vi får en chans ända in i slutet. Många får ju aldrig chansen att tro på Gud och ha en relation med honom (t.ex. människor som aldrig fått höra om Gud, små barn som dör tidigt...), men också de får möta Jesus och därmed en chans att välja. Gud erbjuder oss en sak, djävulen något annat. Vi väljer själva vilket erbjudande vi antar:” Jag tror inte heller vi bör ställa oss likgiltiga inför livet. Det är sant att inte alla tror på Gud. Vad menar du med att också de får möta Jesus och en chans att välja? Jag har inte fått det, eller har inte märkt av det. Jag känner inte att vi får välja mellan några alternativ om inte dessa blivit presenterade för oss på ett direkt och uppenbart sett. Jag vet inte ens om alternativen är riktiga. Man behöver besvara andra frågor innan man tar sig hit till sista stycket i din text tänker jag. Säg gärna till om du önskar klargöranden! Jag vet inte hur välavvägt jag tänker kring den här frågan, jag gör mitt bästa! Hälsningar, Monir

    Sparad av Monir, 05.05.2015 00:05 (4 år sen)

  • Min erfarenhet is that God let me down and didnot care for my love for a woman who i loved .

    Sparad av kenth bergmark, 27.01.2017 15:44 (2 år sen)

  • Hej, Kenth! Beklagar verkligen din tråkiga upplevelse. Jag skulle gärna ta del av din berättelse och om möjligt ge dig stöd, men du behöver såklart inte dela din berättelse offentligt. Jag tror på en Gud som är med oss i lidande och som förstår precis hur ont något gör. Jag tror på en Gud som är kärlek - inte en Gud som stjäl kärlek. Därför skulle jag gärna ta del av din berättelse för att bättre förstå varför din smärta. Men allt är upp till dig! Allt gott! Rebecka P.S. Monir, jag beklagar också att du inte fått något svar på din kommentar! Av någon konstig anledning kom den tydligen inte igenom systemet för jag såg den först nu i samband med kenths kommentar. Verkligen beklagligt eftersom du ju ställer spännande frågor! Men du ska få ett svar! Även om det är nästan två år senare...

    Sparad av Rebecka Stråhlman, 04.02.2017 20:31 (2 år sen)

Skriv kommentar

RSS flöde för kommentarer på denna sida | RSS flöde för alla kommentarer

Dölj

Tillbaka till Frågor och svar