Vaför bevisar inte Gud för människan att Gud finns?

Hej Rebecka! Tack för ditt utförliga svar. Jag ska svara nu efter en lång tid sedan jag först skrev. Jag ska svara på dina frågor, och kommentera. Min nuvarande inställning är att jag är agnostiker. De bevis jag söker är sådana bevis som liknar beviset att jag ser en dator framför mig just nu, eller att jag har en farfar. Att jag ser en dator framför mig tror jag på, och beviset jag har för detta är mina goda skäl, vilket är min perceptuella erfarenhet av ett objekt av svart och vitt som mot mig, kombinerat med mitt minnes bibliotek som talar om för mig att detta objekt som jag just nu medvetet erfar är ett sådant objekt som av de flesta språkanvändare i min kulturella kontext skulle benämna med ordet ’dator’. Min farfar har jag aldrig sett eller erfarit, men jag har god evidens för att han finns och att han är den som är utpekad på ett fotografi som min far har visat: Jag tror att min far är min far eftersom han på många sätt är lik mig, och att jag varit närvarande i hans liv en stor del av mitt liv och att han tagit hand om mig; vidare så tror jag att den person min far pekar ut som min farfar faktiskt är min farfar eftersom jag många gånger lyssnat på min pappa och det har visat sig stämma (honung är sött, när det regnar blir det blött, varma täcken gör kroppen varm, etcetera). Jag ska kalla dessa bevis, och liknande, för vardagliga bevis. Jag vill alltså ha ett vardagligt bevis av den kristna guden om något, eller det är vad jag söker om jag skulle ta ställning till vilket bevis jag nu önskar. Ja, jag tror att det bevis jag kräver skulle vara bevis nog för alla människor i världen, förutom möjligen vissa personer som har en sådan psykologisk konstitution att naturen av vardagliga bevis inte har samma karaktär som för mig, t. ex. sådana personer som av psykiatrin bedöms som personer som har en psykos. Ja, vi tolkar bevisen på olika sätt. Det är därför det är viktigt att vi kommer överens om vad vi tar som bevis. Precis som vi kommer överens om vilken dagstidning som är mer oberoende än någon annan. Frågan om den kristna guden är en viktig fråga, och hela mänskligheten torde vara direkt påverkad om den kristna guden fanns i den kristna betydelsen. Vill du beskriva hur Gud har uppenbarat sig för dig? Beskriv gärna vilket bevis du hade, och hur du tolkade detta. Jag förstår att relationen mellan dig och Gud kan vara väldigt personlig, men jag frågar dig eftersom om Gud finns i den mening som du verkar förespråka, så rör det även mig, och jag känner därför att jag har rätten att på något sätt utmana dig att uppvisa för mig någon slags evidens, på samma sätt som jag känner att jag har rätt att ifrågasätta någon som säger att en person X ska döda en annan person Y – det här är seriösa ämnen vi diskuterar och då är kravet på rimliggörande av ståndpunkterna som vi förfäktar mycket höga. Ja! Känner till den där bibliska berättelsen om mirakel efter mirakel. Jag läste nyss ”Om Gud” av Jonas Gardell nämligen. Men jag vill direkt skifta uppmärksamheten till nuet, 2015. Är det okej? Hur pålitlig tycker du bibeln är som källa för ontologiska överväganden? Det är jätteintressant och läsa hur du ser tron på den kristna guden som en relation, och du beskriver att relationer inte handlar om tvång, inte den kärleksfulla relationen i alla fall. Och det håller jag med om. Men jag känner dock att Gud bör tvinga oss på så viktig fakta som att vi hamnar i helvetet eller i himmelen, eller om vad som är en synd eller ej, därför känns inte Gud som en gentleman när han sitter på sådana fakta men närmar sig inte mig direkt, utan närmar sig indirekt. Jag tycker att Gud i sådana fall förrått mig. Illustrera gärna en berättelse där Gud ger en vink om sin existens. Gärna en illustration som ligger nära i tiden, som jag kunnat uppleva (jag är född 1992 i Sverige). Jag förstår inte riktigt det sista: ”När vi talar om den fria viljan så kommer vi också fram till din fråga om helvetet ("Hur kan Gud klandra personer (förlägga dem i Helvetet)?"). På sätt och vis kan vi också säga att det här handlar om vårt eget val. Det är inte likgiltigt hur vi lever vårt liv och vad vi tror på, men jag tror också att vi får en chans ända in i slutet. Många får ju aldrig chansen att tro på Gud och ha en relation med honom (t.ex. människor som aldrig fått höra om Gud, små barn som dör tidigt...), men också de får möta Jesus och därmed en chans att välja. Gud erbjuder oss en sak, djävulen något annat. Vi väljer själva vilket erbjudande vi antar:” Jag tror inte heller vi bör ställa oss likgiltiga inför livet. Det är sant att inte alla tror på Gud. Vad menar du med att också de får möta Jesus och en chans att välja? Jag har inte fått det, eller har inte märkt av det. Jag känner inte att vi får välja mellan några alternativ om inte dessa blivit presenterade för oss på ett direkt och uppenbart sett. Jag vet inte ens om alternativen är riktiga. Man behöver besvara andra frågor innan man tar sig hit till sista stycket i din text tänker jag. Säg gärna till om du önskar klargöranden! Jag vet inte hur välavvägt jag tänker kring den här frågan, jag gör mitt bästa! Hälsningar, Monir