Vaför bevisar inte Gud för människan att Gud finns?

Hej, Monir!

Tack för din fråga. Det är en knepig fråga som människor ställt i alla tider, så förbered dig på ett långt svar. ;)

Jag vill börja mitt svar med att ställa en fråga till dig: Vad skulle du behöva för bevis som skulle övertyga dig om Guds existens? De "mindre" frågorna som du ställer för att förtydliga din stora fråga ger mig en aning om hurudana bevis du skulle önska, men jag kan inte utgå från det och anta att det är så. Jag vet ju inte heller vad du tror på, så jag vill inte göra förhastade antaganden. Därför ger jag först dig en fråga att tänka på.

När du funderat på den kan du fundera på följande fråga: Tror du att det som är bevis nog för dig skulle vara bevis nog för alla människor i världen? Jag tror nämligen att det som skulle fungera som bevis för en person inte alls behöver fungera som bevis för en annan, hur tydligt det än skulle verka. Jag anser att Gud ständigt uppenbarar sig och visar sin existens, men olika människor tolkar "bevisen" på olika sätt. Vissa är övertygade om att i en viss situation var det Gud som visade sin makt, medan andra kan tycka att det bara var slumpen, en tredje grupp att det kan förklaras med vetenskapliga medel osv.

Du frågar bl.a. "Varför gör inte Gud mirakel efter mirakel och talar från himmelen" och "Varför visar inte Gud människorna en sorts preview på Himmelen och Helvetet"? Det var just precis den metod Gud använde sig av i början. Bibeln är full av berättelser hur Guds röst dånar från himlen, hur det sker just precis så som människor ber och det mer otroliga miraklet efter det andra sker. Ändå trodde inte alla människor, trots de olika bevisen. Har man bestämt sig för att tro eller inte tro på något kan det vara svårt att övertyga om något, hur tydliga bevis man än har. Människan är en otroligt envis varelse. Men såklart, fortfarande återstår ju frågan, att om Gud verkligen är allsmäktig och allvetande så borde han ju veta precis vilken typ av bevis som skulle övertyga vem.

Då kommer vi till följande grej som egentligen är det viktiga: kärleken och den fria viljan. Tron på den kristendomens Gud är egentligen mer frågan om en relation. Gud söker mer efter att få ha en relation med oss än att människor ska tro på att han existerar. En relation kan man aldrig tvinga någon till - man kan aldrig tvinga någon att älska en - då är det inte frågan om riktig kärlek. Därför gav Gud oss också en fri vilja. Han tvingar oss inte till något - vi får välja själva. Därför inkräktar han inte i vårt medvetande. Han är istället en gentleman och kör inte över någon. Han gör allt vad han bara kan utan att inkräkta på någons område. Han gick så långt att han lät sin egen son - sig själv - dö för att det skulle vara lättare för människorna att möta Gud och acceptera hans kärleksförfrågan. Han ger ständigt vinkar om sin existens, om vi bara är uppmärksamma. (Det finns många fina berättelser som illustrerar det här, men en sådan skulle ta så mycket plats. Vill du ändå ta del av någon får du fortsätta diskutera. :) )

När vi talar om den fria viljan så kommer vi också fram till din fråga om helvetet ("Hur kan Gud klandra personer (förlägga dem i Helvetet)?"). På sätt och vis kan vi också säga att det här handlar om vårt eget val. Det är inte likgiltigt hur vi lever vårt liv och vad vi tror på, men jag tror också att vi får en chans ända in i slutet. Många får ju aldrig chansen att tro på Gud och ha en relation med honom (t.ex. människor som aldrig fått höra om Gud, små barn som dör tidigt...), men också de får möta Jesus och därmed en chans att välja. Gud erbjuder oss en sak, djävulen något annat. Vi väljer själva vilket erbjudande vi antar. (Också på detta tema finns illustrerande berättelser, men de får bli till en annan gång.)

Det här var några sätt att svara på din fråga. Du får gärna fortsätta diskutera, komma med följdfrågor och motargument.

Allt gott!

Rebecka, präst