Vaför bevisar inte Gud för människan att Gud finns?

Okej, nu ska du äntligen få ett svar; bättre sent än aldrig. ;) Mycket hinner ändras på två år och mycket i ditt tänkande har säkert förändrats och utvecklats, vilket det förstås gjort för mig också. Min övertygelse är dock densamma fortfarande och t.o.m. ännu starkare. Och därmed kommer vi genast in på frågan om mina personliga bevis, hur Gud har uppenbarat sig för mig. Jag har aldrig upplevt att Gud skulle uppenbara sig för mig med buller och bång – ingen eldskrift på himlen, dånande röster ur molnen eller brinnande buskar. Otaliga böner som fått svar, människor som i bön sagt saker om mig som de aldrig kunde ha vetat men som var exakt vad jag behövde i den stunden, frid i stormar, lugn trots omvälvande livshändelser, att kunna känna glädje och hopp mitt i den djupaste sorg… Att kunna känna mig trygg i en identitet som Guds barn, i vetskapen om att jag är alltigenom älskad – inte för vad jag presterar, utan för att jag är den jag är och Gud är den han är. Sådana är mina upplevelser. Ibland brukar jag säga att det största och viktigaste gudsbeviset för mig är min man. Han var nämligen ateist, men p.g.a. flera saker blev han troende och är idag också präst. Skulle inte han ha blivit troende skulle vi aldrig ha börjat sällskapa och gift oss och vi skulle inte ha de barn vi har osv. Denna typ av ”bevis” för Guds existens övertygar mig som är en känslomänniska. Men frågar man min intellektuella och filosofiska man så svarar han att Bibeln, kyrkan, församlingen, kyrkofäderna mm. är mest övertygande. Men när vi talar om bevis för en tro eller för Gud så går det lätt att det är väldigt olika saker vi menar. Ur en rent teologisk synvinkel så handlar inte tro om det, eller det är inte det som kristna menar då de säger att de tror på Gud, Jesus m.m. Tro är alltså inte att säga att jag tror att något finns men jag har inga bevis för det. Tro handlar snarare om att leva med kyrkan och det som beskrivs i trosbekännelsen som ramverk. Tro handlar om att öva sig i att bli mer Kristuslik eller nå större helgelse. En filosof skulle väl kalla tro för en dygd. Tro är något vi gör tillsammans i kyrkan och församlingen. Vi delar livet med varandra och Gud. Du använder exemplet med farfar som ett exempel på sådant som du anser är tillräckligt tillförlitliga bevis. Berättelserna om Jesus i bibelns evangelier är sådana vittnesbörds skildringar som du frågar efter och motsvarar ”bevis” för farfar. De som skrev evangelierna hade antigen själva varit med om händelserna eller så kände de flera som varit det. Antagligen båda. I sin bok ”Fallet Jesus” går Lee Strobel igenom evangelierna ur detta perspektiv; är de tillförlitliga. Läs den om du vill fundera vidare på sådant! För ontologiska och kosmologiska bevis upplever jag att detta forum inte riktigt räcker till och därför vill jag hänvisa till en annan bok. Stefan Gustavsson beskriver i ”Kristen på goda grunder” flera olika bevis, argument och resonemang för varför den kristna guden är det bästa svaret på våra frågor. Också den är mycket läsvärd. Detta var nu några svar på en kommentar för länge sen. ☺ Hoppas dessa ger dig något. Och hoppas du läser böckerna och hittar något att tugga på! Allt gott! /Rebecka

Nio argument mot Gud Evolutionen har visat hur människan har uppkommit. Fysiken har förklarat universums, solens och jordens uppkomst. Jorden är inte centrum i universum, inte heller solen. Hundratals planeter utanför vårt solsystem har hittats och det finns med all säkerhet exoplaneter med liv. Om man anser att någon måste ha skapat universum från början, vem skapade då skaparen? En betydande del av jordens befolkning är inte monoteister, men de kulturerna är inte underlägsna de kristna kulturerna. Inget säger att de religionerna är mindre sannolika. Många andra religioner innehåller element av jungfrufödsel, återuppståndelse och skapelsemyt. Religionen träder tillbaka när samhället moderniseras och blir rikare. Samma människor som i högre utsträckning är lyckliga, toleranta och välmående – rika stadsbor i industriländer – är i mindre utsträckning religiösa. Religionspsykologin har visat vilka psykologiska fenomen som ger upphov till tron. Gud skapade inte människan – människan skapade Gud. Religionen definieras (och omdefinieras, se 1, 2, 3) på ett sådant sätt att den blir omöjlig att motbevisa. Men bevisbördan bör naturligtvis ligga på de religiösa. Med denna information tillgänglig kan man konstatera att icke-existensen av Gud är bevisad bortom varje rimligt tvivel.