Varför förtjänar mänskligheten att hamna i Helvetet?

Hej William!

Beklagar att svaret kommer så sent!

Vilken svår, men spännande fråga! Jag kommer svara på din fråga i bitar.

"Vet att vi föds som syndare," 
- ja och nej, vi människor har alla brister och göra dåliga val ibland, men vi har alla också gåvor och godhet i oss. 
Enligt Bibelns skapelseberättelse så lyfts det fram om och om igen att Gud skapade världen och såg att det var GOTT. Jag tror att denna berättelse behövs när vi tittar på allting; oss själva och hela evolutionen. Vi tror på en Gud som i grunden älskar hela sin skapelse, varenda del av den. Det är inte en elak och ond Gud som vi tror på, utan en Gud som ser på oss med kärlek och vill ha vår gemenskap, oberoende vad vi gör. Därför också när vi göra fel, syndar (=att missa målet), och vänder oss bort från Gud och Guds kärlek i världen,så Vill Gud ändå vara med oss. 

"men har lite svårt med tanken att vi förtjänar helvetet".

- Det kan jag verkligen förstå! Jag tror på riktigt att det finns ingen av Guds skapelse som Gud skulle önska helvetet för. Ingen. Orsaken att människor fastnat för tanken om helvete är för att det gör världen så svartvit och enkel att bara kunna säga att om vi gör fel så förjänar vi bestraffas (helvetet), och gör vi rätt får vi belöning (himmelen), men det finns ingen människa som skulle i så fall vara tillräckligt bra och komma in i himmelen i så fall, för ingen människa har bara gjort allting gott. Jesus visste att människor kommer fastna för ett svartvitt tänkande och göra det omöjligt för sig själva och andra att våga tro på något som förlåtelse och nåd och nya chanser, men det var ändå det han predikade om. Han berättade om en Gud som kommer ge nåd åt sin värld. 

"Kan ni förtydliga varför?"

- Jag tror det svåraste i det hela är att vi har svårt att våga tro på en så god Gud att vi skulle alla omfamnas av Guds kärlek och nåd, även efter att vi gjort onda saker. Helvetet tenderar vara något inom oss mera än en plats vi hamnar till. I bibeln när Jesus talar om tidens slut och då han ska skilja de svarta getterna från fåren, och vissa kommer komma till himlen och andra brännas, så handlar inte texten om olika människor, utan det faktum att vi alla är både svarta getter och vita får. Texten frågar om vi människor kan acceptera att vi är brustna och ändå vara älskade, förlåtna och tillåta oss bli vårt mera godare jag?

Jag vills slutligen tillägga att orsaken att vi behöver tala om våra synder över huvud taget är för att vi mår inte bra av att ignorera sådant som vi gjort mot andra eller andra mot oss. Vi behöver göra en ständig självreflektion om hur vi mår och vad vi gjort, annars kan vi inte heller lära oss ta emot nåd och kärlek ordentligt. Och de som blivit sårade av våra handlingar förtjänar också att få reda ut och släppa det vi gjort mot dem, för utan sanning om våra brister är det nästan omöjligt.

Hoppas något av dina frågor blivit besvarade!

Skriv gärna mera om du funderar, detta är en fråga som kan diskutteras i evigheter.

mvh
Sofia