Varför talas det inte om de 200 000 år som människan funnits?

Hej och tack för din fråga!

Det du nämner har man inom filosofin och teologin benämnt med termen "Teodicé-problemet". Grundtesen eller problemet är att hur kan Gud som är allsmäktig och god tillåta så mycket lidande och ondska. Filosoferna har formulerat en rad med olika teser och svar på frågan, men de brukar inte stämma överens med det som teologer säger utgående från Bibeln och kyrkans tro.

Enligt kyrkans tro så är människan en varelse med fri vilja, hon kan själv välja att följa de regler och anvisningar Gud ger eller låta bli att göra det. Att följa dessa regler är förutsättningen för att leva i med Gud. I bibeln får vi läsa om att de första människorna - urmänniskan - levde i en värld utan lidande och plåga. Men att hon valde att inte längre följa de regler som var förutsättningarna för livet där. Detta val hade kosmiska följder som inverkade på förhållandet mellan Gud och människa och på hela världen. Genom denna händelse blev lidande, död, sjukdom en del av världen. Vi brukar kalla detta för syndafallet. Hela denna episod finns i de första kaptilen i Bibeln(1 Mos 1-4). Inom de olika kyrkosamfunden betonar man lite olika de här berättelserna.

Gud är god och kärleksfull och vill inte att människan ska lida. Så därför iscensätter han en plan som ska omintetgöra dessa följder som syndafallet hade. För att göra en lång historia kort låter han följderna drabba sig själv; sin Son. Genom döden på korset är en del av problemet avlägnsat, men världen är fortsättnignsvis i ett likadant tillstånd med lidande. En dag kommer världen att bli befriad från allt sådant och återgå till ett liknande tillstånd som före syndafallet. Detta kallar vi för paradiset, himlen eller det nya Jerusalem. Nu förenklar jag en hel del. Men du kan själv läsa i Bibeln t.ex. 1 Mos 1-4, Jes 53, Joh 3:16 och Upp 21-22. Jag kan också tipsa om Stefan Gustavsson böcker "Kristen på goda grunder" och "Gör som Gud bli människa".

Allt gott, Linus