Varför var det viktigt att Kristendomen gjordes till en statsreligion i Rom ?

Hej Ebba!

Din fråga är viktig och intressant. Jag skulle börja med att fundera på hur något så litet kunde bli så stort. Från början växte kristen tro fram som en liten minoritets religion. De första kristna ansåg sig själv vara en sorts judar som inte blev accepterade av andra judar. Väldigt tidigt började man också sprida sin kristna tro utanför Israel (som på den tiden var en del av romarriket). Det här innebar att man kom i kontakt med ännu fler religioner som ganska ofta ansåg de kristna vara ganska konstiga. Inom romarriket var det vanligt tro att det fanns många gudar. Det här kunde de kristna inte hålla med om. Romarna ansåg att andra religioner var okej bara man OCKSÅ kunde dyrka de romerska gudarna och offra inför kejsaren. Många kristna ansåg att man absolut inte kunde dyrka några andra gudar eller offra något inför kejsaren eller en staty av honom. Somliga kristna ansåg att det var okej med kompromissen att man ber för den romerska staten och kejsaren men att man riktar bönen till sin egen Gud (Paulus skriver om det här alternativet i Romarbrevet kapitel 13). Den romerska staten ansåg att det var deras egna gudar som såg till att romarriket var så framgångsrikt. Det var bäddat för en krock av idéer och olika religioner.

Från början hade det ibland varit mycket farligt att vara kristen. Somliga hade dödats av den romerska staten hellre än att överge sin kristna tro. Men inom bara några hundra år hade romarna börjat anse att det var okej att vara kristen vilket innebar att den kristna tron blev en tillåten religion bland andra religioner. Redan det här var en stor framgång för en liten religion. Följande steg måste ha upplevts som mycket stort. Från att ha varit en förföljd minoritetsreligion blev det normala att man skulle vara kristen i romarriket. Naturligtvis måste många ha tänkt att något sådant bara kunde vara möjligt om Gud stöder de kristna. Händelsen hade därför stort symbolvärde.

Hoppas det här svarar på din fråga Ebba.

Med vänlig hälsning,

Johan Kanckos

Präst i Esbo svenska församling