Världens undergång

Om inte en sak stämmer, misstänker man lätt att också annat är osant. Den här tanken dyker upp då människor har svårt att tro, till exempel i fråga om mirakel eller profetior.
På en väldigt bred front är människorna eniga om att den här världen, som vi känner, en dag tar slut, men vad ”snart” betyder har ju haft olika innebörd beroende på när och vem man frågat. Otaliga gånger har såväl icke-kristna som kristna grupperingar fått bli besvikna när världen inte gått under trots att man trott/tolkat att det ska ske.
Den här problematiken leder oss till tanken att saker och ting inte sker så som vi själva vill eller så som vi själva tolkat det. Problematiken är äldre än kristendomen själv. Väntan på världens slut har inte sina fötter i urkyrkan eller hos de första kristna, utan undergången har varit ett element hos judendomen.
Framtidsvisionerna såsom profetiorna inom religioner slår helt klart fel emellanåt och det har vållat huvudbry för dem som tror, eller vill tro, eller för dem som vill att andra ska tro på dem. Bara för att nämna någonting, har till exempel Gamla testamentets forskning visat hur profetiorna formulerats om efter att de inte gått i uppfyllelse.

För mig ligger trons kärna inte i vilka delar av den kristna traditionen, såsom till exempel väntan på världens slut, som har intresserat troende kristna före mig. Även om man ofta hänvisar till de tidiga kristna som källa för äkthet och ursprunglighet, tänker jag inte att jag i första hand ska fästa mig vid deras förväntningar gällande framtiden utan snarare vad de kom ihåg eller hade hört om Kristus själv. 

Även om också kristna har väntat på världens slut och Jesus talade om världens ände, angav han inte något datum för det. Eftersom evangelierna innehåller en hänvisning till världens slut är det klart att detta har förbryllat människorna under årtusenden.