Vigning för andra än präster och diakoner.

Det finns litet olika praxis då det gäller vigning. T.ex. i Norge vigs kantorer och inom vår kyrka finns en diskussion om ett diakonat som kunde omfatta även ungdomsledare.

Alla som arbetar i och för kyrkan, både anställda och frivilliga behövs och allas insats är lika värdefull - vigning till ett ämbete har inte med det att göra.

Då det gäller präster är det ganska att klart vigning till ämbetet sker och det beror på att man förvaltar sakramenten - det är ett särskilt uppdrag att för kyrkans räkning förvalta sakramenten och vigningen betyder att man uttryckligen gör det som kyrka inte som individ. I gammal tradition var (och ofta också idag) en uppgift för diakoner att assistera vid nattvarden, men också att föra ut nattvardselemen till dem som inte kunnat delta i nattvarden. Diakonerna är också de som har hand om kyrkans omsorg om de svagaste och har här en särskild uppgift att företräda kyrkan.

Då det gäller ett vigningsämbete så utövas det under biskopens tillsyn - präster lyder under biskopen och inte församlingen de tjänar.

Om alla olika tjänster skulle bli vigningsämbeten så skulle dimensionen med biskopens tillsyn inte långre vara möjlig och biskopen skall ju inte vara chef över alla kyrkans anställda och frivilliga utan andlig ledare, med särskild tillsyn över de som handhar förkunnelsen ii församlingarna och särskilt sakramentsförvaltningen.

Vigning betyder inte att det ena är bättre än det andra utan man företräder kyrkan på ett särskilt sätt i bestämda lägen. Vigninsämbetena har också en tystnadsplikt enligt lag som inte andra har. Prästens tystnadsplikt är t.o.m. total men även diakonerna har en mycket stark tystnadsplikt - det gäller inte andra gruppet i kyrkan.

Hoppas att detta belyser saken något för dig - och visar på att vigningen inte handlar om någon särskild uppskattning av två yrkesgrupper utan det beror på deras särskilda uppdrag att förvalta för kyrkans förkunnelse, omsorgsverksamhet och sakramenten.

Jag vill ytterligare tillägga att som präst (och säkert dikoner också) kan falla tillbaka på sin vigning då det ibland känns motigt och man ifrågasätter sig själv.  De ät som vi alla kristna kan falla tillbaka på vårt dop under tider av tvivel och andra svårigheter.